Varför krasslig?

Jag tågar hem mot Sthlm. Jag, mitt mobila kontor och en nyligen tillkommen gängkompis: Förkylningen. Jag som fyller år snart och allt. Varför kom den nu liksom..? 

Kanske på grund av att jag fick träffa dessa fina pluttpojkar och deras lika fina dagisbaciller?

Eller kan det vara på grund av två intensiva repdagar med det här gänget (coolt uppställda som ett pojkband från det glada 90-talet, som ni ser)

Kan det ha med en viss turné att göra?

Eller är det Zirkus Hanz som smittat mig med något konstigt..?

Lyllo mig som har en fin kille som väntar på mig där hemma. Han får ta hand om mig så jag är kry imorgon. Jag vill inte snora bort min sista dag som 27-åring inte. 

(Ps. Han vet förresten inget om Hanz. Så säg inget är ni snälla. Tack.)

Älskade mamsen

Skickar kramar i mängder och oändligt mycket kärlek till dig mamma.

Min starka, varma, vackra, underbara mamma med det största hjärtat.

Jag älskar dig!

Könjöping baby!

Sommaren närmar sig med stormsteg och det är dags för de årliga
repdagarna inför sommarens baluns på Öland. Gamla medleyn ska
finslipas och nya medleyn ska repas in. Jag har koreograferat lite
nytt och sittdansar mig igenom det en sista gång här på
Vättertåget. (Och ser säkerligen extremt intelligent ut när jag
gör det..)

Jag börjar sakta men säkert inse att vårturnén är slut och att
sommarens äventyr snart börjar.

Det är bara att knyta på sig skorna och göra det jag gör allra
bäst: Sittdansa och flänga. :)

Precis här..

..sa vi hejdå för 6 månader sen.

För en halvtimme sen möttes vi på samma ställe och ett halvår har
plötsligt svischat förbi.

Nu ligger han i badet och jag fixar brunch åt min soldat.

Äntligen är han hemma hos mig. Nu blir det lördagsmys!

Nu är det dags!

Zirkus Hanzzzz!!!

Idolbild

Genrep Zirkus Hanz

Om 3 timmar är det dags.

Ni röstar väl?!

Boxningslindad..?

Nej.

Skavsårslindad pga stavpromenader..?

Ja.

Coolt som sagt.

Örnen har landat

Min kille vandrar i detta nu på svensk mark. Han landade sent igår och den där orosklumpen som jag haft i magen i 6 månader försvann så fort jag såg hans nr på displayen. Just nu befinner han sig blott ett stenkast från mig, men jag får inte krama honom förrän imorgon. Så nära men ändå så långt bort liksom. Men nu kan jag i alla fall ringa honom, preciiiiis när jag vill. Det är lyx det!

Min dag är fullspäckad så tiden den må flyga iväg, snart är det imorgon. 

Nu ska jag koreografera klart ett medley till sommaren och sen knyta på mig filmskaparskorna och dokumentera den otroligt talangfulla gruppen Zirkus Hanz i deras framfart mot succé och berömmelse. 

Men först, en stavpromenad runt sjöarna i Sumpan. 

(Och ja, att gå med stavar ger coolhetspoäng. Flera stycken. Jajamensan.)

Kalas på Mälarpaviljongen!

Fridas födelsedag har vi firat med ceasarsallad och rabarber-
cheesecake. Grattis älskade Frida!

Salem & Robyn, när?!

När ska dessa två giganter slå sina musikaliska huvuden ihop undrar jag? 

Snart, hoppas jag. Mycket snart. Det skulle vara magiskt. 

Han är på väg hem!

Jag är så stolt över min kille som nu har spenderat 6 månader i Afghanistan. Han har bloggat under hela vistelsen och visat oss en annan sida av landet och läget än den vi får se i media här hemma. Genom honom har jag sett kontrasternas Afghanistan där barnen, kvinnorna, entreprenörerna och naturen får sin plats bland allt elände som överskuggar landet. Bilden på de två kvinnorna är en av de många vackra bilder Daniel tagit. Läs hans blogginlägg här.

Det dröjer länge innan vi ser ett ljus i tunneln när det gäller läget i Afghanistan. Men jag är stolt över tjejerna och killarna som lämnar fantastiska Sverige med en vilja att dra, om så ett litet, strå till stacken. Det är beundransvärt, och viktigt.

Ikväll landar Daniel och hans kamrater på svensk mark. Och den 6 månader långa missionen är över, både för dom och alla vi nära och kära på hemmaplan. 

Han ringde mig kl 5 i morse, sista samtalet från Afghanistan. Nästa gång vi pratar är han i Sverige igen, och på lördag får jag träffa honom. Först ska gänget avsluta ordentligt på Livgardet. 

Men sen, sen är han min på heltid igen.

Idag har hon funnits i 6 månader..

..och igår var hela klanen Larsson på besök. Jag fick min beskärda del av tiden, 25% av besöket satt den lilla grisen i mitt knä. 

För 6 månader sen träffade jag och D henne för första gången. När hon blott var ett litet knyte. Då pratade vi om hur stor hon skulle vara den dagen han kom hem från Afghanistan. 

Så stor att hon skulle sitta i fasters knä och leka, skratta och hålla låda. Som hon gjorde igår.

Och i skrivande stund sitter D på planet på väg hem till Sverige. For good.

Hur snabbt gick inte det halvåret liksom? 

Sponsrad av Luftfartsverket 2

I födelsedagspresent önskar jag mig ett sånt där iphonefodral man kan ha på armen när man springer. Iphone i plastpåse fäst i byxlinningen är bra, men inte det ultimata kanske..? 

Men det regnar ju!

Jag valde helt fel outfit för dagens ändamål (lunch med Marit). Vita
tygskor, skinnjacka, solbrillor och noll paraply.

Jag som har väldens bästa Gore tex-jacka och gummistövlar hemma. Hur tänkte jag nu?

Amatörmässigt gjort, helt enkelt.

(Men sandhamnsbyxorna är på, snygga va Fredrik?)

Kom igen nu solen, work with me.

Man får kyssa en groda eller två..

..i väntan på sin prins som kommer hem på torsdag!:)

Om vi har det härligt?

Svar: Jajamensan!

Nu är vi på plats!

Let the tjejhelg begin.

3 timmar senare..

..är felet äntligen lokaliserat.

Det har varit ett deläventyr med sjukt många turer. Herreguuud, som
en dålig film.

Men nu rullar vi igen. Håll tummarna för oss:)

Genus på roadtrip

Roadtrippen mot tjejhelgen är på gång! Tjooohooo!

Vi hann dock inte längre än till Upplandsväsby innan bilen gav oss
en varningssignal.

En okänd man hjälper oss med bilbestyren.

Jag fotograferar. Sen ska jag sticka en kofta till honom som tack för
hjälpen.

Jobbmöte med Eriksson

Vi har alltid så många idéer och planer som ofta stannar just som
idéer och planer. Men idag hade vi alltså ett jobbmöte. Eller ja, en
liten stund av allt-möjligt-prat och sen jobb.

Fredrik & Daniel, vi har till och med ett protokoll.:)

Och så har vi solbrillorna under hakan lite sådär coolt.

Kan bara bli bra det här.

Sponsrad av luftfartsverket

Och ja, jag packar igen. Denna gång för att åka på tjejhelg i
Söderhamn.

Men först frisörbesök och jobbmöte.

Goooomorron!

Det blev en nattvandring genom stan..

..efter mysig 80-talsafton på Golden Hits. Min dag har bestått av
beslutstagande, bilresa med fina Larsson-fröknar, 3 minuter i
lägenheten för väsklämning och ombyte. Sen direkt till Kungsgatan
och träff med dessa två cykelburna ungdomar.

Idag har jag tagit kontrollen över mitt liv och tackat ja till mig
själv. Ett sådant typ av beslut som man först inte ser för alla
träd. Men sen faller allt på plats och beslutet tas med hjärta,
kropp och själ.

Låter flummigt kanske. Ska förklara mer imorgon.

Nu lägger jag mig och sover i min egen säng och med en lugn känsla i
kroppen.

Stockholm, Im home.

Det finaste man har..

..lägger man på biltaket.

Det är dags att gå upp..

..tycker turbokatten Rasmus.

Ja, det är väl bara att lyda.

Gomorron!

Sundsvall by night

Det gäller att passa på att ses när vi väl är i samma stad. Jag
bor hos katten Rasmus, Camilla och Magnus. Mysigt som bara den.

Och ikväll hann jag ta en lååång kvällsprommis med kära Bassan.

Bassan?!

Hon heter inte Bassan egentligen. Hon heter Majsan, eller ja..
Marianne. Min lillebror kunde inte säga varken Marianne eller Majsan
när han var liten, det blev Bassan.. Hänger liksom kvar sådär 17
år senare:)

Vi köpte vårens första glass och stosade genom stan och bland
mösspåtagna studenter.

Imorgon lämnar jag Sundsvall och vårturnén bakom mig. Stockholm, Im
coming home!

Sundsvall by morning

Jag vandrar genom Sundsvall mot kontoret vid Sidsjön. Jag är tillbaka där allt började. I januari när det var snökaos och mörkt här repade vi för fullt och jag satt med förproduktionen inför turnén. Nu har hela den toklånga turnén avslutats och jag är här för att knyta ihop säcken. 

Känns overkligt att turnén, som fått all min energi under hela våren, nu är över. Och när jag lämnar Sundsvall imorgon har jag stängt dörren till Vårturnén 2010 på riktigt.

Hur konstigt är inte det liksom?

Grattis Margareta!

Hipp Hurra för svärmor!

Polispådrag i Sumpan

En polishelikopter står stilla i luften ovanför en av sjöarna i
Sumpan. Jag möter en polisbil på gångbanan och även en "civil"-bil
med tonade rutor som cirkulerar i området och stannar och pratar med
folk.

Känns inte som att dom är här av en slump direkt. Vem letar dom
efter måntro? Blir inte ett dugg nyfiken.

Jag traskar på och får väl läsa om polisjakten i tidningen imorgon..

20.30-08.30

Jag har slagit rekord. Ett slags all time high måste jag säga. I 12
timmar har jag sovit som en stock. Räkna bort en kvart då jag
förflyttade mig från soffan, borstade tänderna (duktigt va?!) och
sluddrade i telefonen när mamma ringde.

Men 12 timmar, det händer inte i Fröken Larssons liv. Jag kan klara
mig på hälften, och brukar inte ha ro att sova mer än 8 timmar.

Turnéslutspurten med non stop-jobb och 4 timmars sömn per natt gjorde
sitt. Men ändå, 12 timmar!

Att jag dessutom vaknar med den här sköna sneluggen ser jag som en
bonus. Utvilad och snygg i håret på samma gång.

Måndag, nu kör vi!:)

Sista turen..

..i turnébussen för den här gången.

Stockholm, we're coming home.

Förvirrande ljus i Kiruna

Min kropp blir extremt förvirrad efter två nätter i rad med blott 4
timmars sömn, en lååång resdag och dubbla föreställningar idag.
Det är dags att sova, men det är ju dagsljus ute.

Jag vill bara vara utomhus och andas Norrlandsluft men är samtidigt
trött som en sten och borde sova. Förvirrande minst sagt.

Dagens två sista föreställningar gick bra och nu är den, till synes
oändliga, vårturnén över. Känns overkligt. Lite sorgligt, men mest
skönt.

Jag är lycklig över att få ha jobbat med dessa fantastiska
människor, det har varit en oförglömlig resa på många sätt.

Imorgon flyger vi hem till Stockholm. Sen ska jag avsluta och
sammanställa allt administrativt innan turnén är över på riktigt.
Sen drar förberedelserna igång för mitt nästa projekt:

Böda Sand 2010.

Fläng med!:)

Humor Kiruna, humor.

Kiruna baby!

Det är dags för vårens näst sista föreställningen. Nu kör vi!

Frukosten är intagen..

..nu drar vi till Kiruna. En liten bilresa på 4,5 timme väntar.
Hejdå Happis!

Varm i kropp och själ

Här i Haparanda är det tropisk värme, vilket syntes väl i dagens
garderobsintäkter. Jag ligger i sängen med fönstret på vid gavel
och utan täcke redo för 4 stärkande sömntimmar innan avfärd mot
Kiruna.

Vi avslutar turnén med en mastodontdag utan dess like imorgon. Lång
resa och dubbla föreställningar väntar.

Men jag är lycklig, glad och varm från hjärteroten och ut i varje
liten fingerspets över att få jobba med detta och med dessa fina,
duktiga och underbara människor. Igår fick jag så enormt fina ord
kastade åt mitt håll att hjärtat svämmade över en smula och
tårarna kom som ett brev på posten.

Jag struntar i att sömntimmar är få och tänker njuta av
morgondagen, och av att få jobba med världens bästa turnégäng en
dag till.

Sista rycket gänget, we can do it!

Lämna aldrig..

..din iPhone vid bordet när du går för att beställa. Särskilt inte 
när vissa (inga namn) kollegor sitter vid samma bord.

Eller förresten, gört! :)

Nu är det officiellt.

I januari fick jag en förfrågan av ett minst sagt annorlunda slag. Jag har inte fått nämna något om det förrän allt var påskrivet och klart. 

Men nu är det tydligen officiellt. 

Kanal 5 ska göra en dokumentärserie om Böda Sand, där jag jobbar min 5:e sommar i år. Under en hel del veckor ska tv-team finnas på plats och producera feelgood-sommar-tv. Det kommer sändas i mörkaste november och december.

Teamen ska dokumentera allt möjligt på camping, och självklart Lyckofigur. Och tydligen är jag en av dom som ska följas up, close and personal. 

Sommaren ska alltså spenderas med en kamera i fejjan. 

What to say? Spännande..? Ja, spännande:)

I dag sa jag rätt!

I introsnacket välkomnade jag Bodenpubliken till just Boden.

Och jag har betalat för mina synder. Rätt ska vara rätt.

Jag & Britt-Marill..

..har landat på Kallax. Hon hakar på upp för att repa med en tysk
cirkus och se föreställningen ikväll.

Nu kör vi igång med vårens sista turnévecka. Boden, Haparanda och
Kiruna, get ready!

Festplanering i solen

Att det är en härlig tisdag behöver jag väl inte ens skriva?

Oh what a night!

Igår var jag så där lyckligt varm i hjärtat när jag fick sjunga med Stockholm Soul Band och ha en massa nära och kära i publiken. 

Den var en sån där kväll man aldrig vill ska ta slut ni vet. Ett fullsatt Mosebacke, fantastisk publik, bandet svängde nåt helt otroligt och familj och vänner på plats. Som alltid när jag har många av mina fina människor samlade på samma ställe blir jag speedad x 1000. Innan konserten sprang jag runt och minglade med alla i smått panik för att ta tillvara på varje sekund. Trots paniken var det helt underbart att få slitas ur turnébubblan och träffa de människorna som känner mig allra bäst.

Tack Mamma, Pappa, Storebror, Lillebror, PluttAgnes, Åsa, Morbror, Ulf, Kerstin, Nadja, Marit, Sjögräs, Hannakorv, Emelie, Emma, Pelle, Robin, Robban och Sandra. Jag är så otroligt glad att ni var där.

Bilden är fotograferad av (och snodd ifrån) Marit Eriksson.

Agnes is in the house!

Som jag har längtat efter den här lilla tjejer. Och den stora
lillebrorsan som håller henne också såklart.

5 månaders-Agnes första konsert börjar om 1 timme.

Soundcheck på Mosebacke

Om några timmar kör vi igång, och en massa fina vänner och kära
familjen kommer finnas i publiken. Underbart!

Yeeeeeeeaaaaaaah!

Klockan är 02.20..

..och jag har jobbat konstant hela dagen. De dubbla föreställningarna
gick prima och vi fick stående ovationer. Trots att jag kallade Luleå
för Piteå.

Det är ljus ute, och jag är trött ända in i själen.

Sovdags. Hepp!

Kungen och jag

Jag greppade micken för att köra introsnacket innan
föreställningen som vanligt. Med klar och tydlig röst sa jag:

"Gooood eftermiddag Piteå!"

Vi befinner oss i Luleå.

Jag gjorde alltså en "Kungen". Och jag har lärt mig att inte prata om
folks resor till Piteå sekunden innan jag ska välkomna en Luleåpublik.

Japp.

Turnébuss på väg igen

Vi lämnar Piteå och styr mot dubbla föreställningar i Luleå. Det
är klarblå himmel och sol. Lovely!

Och imorgon flyger vi hem till Estocolmo. Då väntar konsert och att
få sova i sin egen säng. Lovely!