Två kvällar i rad har jag teamat upp med Magnus, som jag lärde känna här i sthlm under Baggeby-tiden*, och vandrat ner under marken till studion
Gruvan på söder för att spela in lite. Vi har pratat om det i flera år och nu var det dags! Magnus satt bakom datorn och spakarna, och jag stod med hörlurar framför micken. Igår var det mest inskolning och idag satsade vi från höften och körde järnet. Magnus ville ha wailingar ala amerikansk-kyrko-gospel-sångerska med noll begränsningar. Joråsåatt. Riktigt DÄR hamnade vi inte, men dock! Det var en riktig utmaning och det roligaste och mest energigivande jag gjort på väldigt länge! Den kicken jag fick, och som jag fortfarande känner mig hög av, var precis vad jag behövde just nu. Har varit lite upp och ner den senaste tiden.. Ni vet, det gamla vanliga..Lite framtidsångest och sånt. Har ingen aning om vad jag ska göra härnäst och även fast jag väldigt väl vet att det kommer att lösa sig, så känns det aningen tungt ibland. Så är ju livet och det är nyttigt att reflektera över sånt också. Och det är ändå skönt att känna att man har ett driv och vill vidare, jag vill ha nya utmaningar och uppdrag. Att få stå där och sjunga och ha roligt med Magnus gav mig så mycket inspiration! Lika som att plocka svampar och få extraliv i Super Mario har jag nu fyllt på min energikvot och är fruktansvärt redo att fortsätta min färd mot nya äventyr. Underbar känsla!:)
På vägen till tunnelbanan stannade en uteliggare mig och frågade om jag hade några kronor till en kaffe. Jag tycker inte om att ge pengar eftersom man inte vet var de går till, men en tanke slog mig och jag sa glatt:
"En banan, jag har en banan. Vill du ha??!!" Varpå uteliggaren högst bestämt och aningen otrevligt svarar:
"NEEEEJ!"Konstigt det där. Banan som är så gott!
*
Baggebytorg, Lidingö 2003-2004. Ett av mina 758 st kollektivboenden, denna gång med Marit och Lié. Massa härliga stunder, mycket rödvin och kladdkaka! Kärlek!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar