När vi äntrade skutan stod kaptenen och hans närmaste besättning vackert på rad och tog emot oss till toner av dansbandsmusik. En orkanfläkt blåste oss rätt i ansiktet, till och med Carola hade varit avundsjuk, och en liten bar stod uppdukad för den som ville släcka törsten direkt. På jakten efter vår hytt (ja det tog ett tag) gick vi förbi en hytt med öppen dörr där det satt en gäng fulla grabbar/karlar/pojkar. Vi fick visslingar och rop efter oss och på grövsta värmländska ropar de: ”Tjejer.. är ni här ensamma?! Är ni SINGLAR??!" De satte ribban för hur de flesta av det manliga könet betedde sig. Ytterst charmigt. Och komiskt, tyckte vi.
Trots vår purunga ålder betedde vi oss som fyra pensionärer under resan. (Inget illa menat med det, kära pensionärer!) Men sist vi kryssade tillsammans var på den ökända studentkryssningen för 7 år sen, då fokus låg på helt andra saker. Idag har vi tydligen helt andra prioriteringar, som tur är! Hanna hade packat i sin ”dra-maten”-väska för att det är skönare än att kånka på en axelväska. Alltså gick de första tantpoängen till henne. Vi andra kom dock i kapp ganska snabbt med våra planeringar och utläggningar.
- När det var två timmar kvar till buffé köpte vi yoghurt och banan för att upprätthålla blodsockernivån.
- Kissade i förebyggande syfte.
- Hängde på låset till taxfreen.
- Planerade morgondagens lunch innan vi ens ätit middag.
- Bestämde mötesplats utifall vi skulle tappa bort varandra.
Som ni märker, tantpoängen haglade. Det blev många skratt och ”-Javisst, tanten”. DET är kärlek!
Vår ungdomliga sida fick vi plocka fram senare på kvällen när vi drack goda drinkar, dansade bugg (ungdomlig sådan, såklart!) och spelade folkkära visor på flaska. Jag och Hanna var grymma och visade vår enorma musikalitet! Film på detta kommer läggas upp! Efter klockan 3 somnade fyra trötta pensionärstjejer, utan att ställa en klocka ens -ungdomligt va?!
Jag skulle gärna dra några paralleller till studentkryssningen -01, men jag nöjer mig med att säga: Kryssningen -07 blev exemplarisk! Alla lämnade hytten och höll sig vaken hela kvällen. Allas skor höll som skulle hålla. Alla hade skor på sig när vi lämnade båten. Ingen kräktes. Och ingen gick ut på däck. Alla våra föräldrar kan vara stolta!
Tack mina tjejer för fantastiska 24 timmar. Ni är grymma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar