Öland - Kalmar - Arlanda - Gävle - Bollnäs - Arlanda - Kalmar - Öland

Har lämnat ölivet för en kort kort stund. Nu sitter jag hemma hos pappa i Gävle och väntar på skjuts till Bollnäs. Min fina vän Camilla ska gifta sig idag och jag (och min hosta) ska vara där. Far och fläng, slit och släng.. Vad gör man inte?

Host Host

Så här har min frukost sett ut den senaste veckan. Fil, havrefras, cocillana-etyfin och kortisontabletter. Medelhavsförkylningen vägrar lämna min kropp och nu börjar jag bli trött på hostandet och snorandet. Läkaren sa att det enda jag kunde göra var att sluta hosta. Simple as that. Sluta hosta. Jag har försökt att sluta hosta i flera dagar nu, men utan lycka. Och jag kan tala om för er att om man hostar som en tok i 2 veckor så sliter det en del. Vi soundcheckade idag och det var som att ett bomullsrör låg runt min röst. Ingen kraft, ingen klarhet och framför allt inga höga toner. Så nu får det vara slut på hostandet. Jag har bestämt mig. Nu ska jag sluta hosta. På måndag har vi premiär och då ska bomullsröret och hostan fanimej vara borta.

Tillbaka till ön

För första gången på en vecka sätter jag mig bakom bloggspakarna och gasar. Dags för uppdatering. Veckan har varit fullspäckad, som väntat. Efter en fantastiskt trevlig midsommarafton med familjen for jag och min kära tjejbrorsa med x antal väskor till Öland. Tillbaka på Böda Sand igen nu och det känns skoj! Vi repar show och fixar för fullt. Galet mycket saker som ska grejas och på måndag kör vi igång på riktigt. Så tills dess vill jag att man förkylning försvinner. Ok? Jag ser fram emot en härlig sommar i Lyckofigurs sällskap. Har ni vägarna förbi KronoCamping Böda Sand, så titta in vetja! Mycket galenskap och äventyr händer här. Som Malte "110%" Önnestam visar prov på..

Maria

Idag skulle min underbara barndomsvän Maria ha fyllt 26 år.


Mina tankar går till hennes familj och vänner idag.

Ökar takten sista kvarten

Det börjar dra ihop sig för avfärd mot Öland. Söndagmorgon klockan 9.00 bär det av. Så idag la jag i högsta växeln för att hinna fixa allt som ska fixas. Allt gick i ett och mestadelen av dagen spenderades på stan i Gävle. Det inhandlades bla showkläder, mingeltallrikar och en gammal MC-hjälm. Swedbank fick även avnjuta mitt (och många andras) sällskap för ett slag, och där hade jag faktiskt flyt för en gång skull. Jag tog en kölapp, sprang vidare på stan och gled in genom portarna en halvtimme senare PRECIS då mitt nummer lyste med fina röda siffror på tavlan. Vilken tajming.

I mitt fullspäckade schema tryckte jag in ett halvtimmesbesök hos min vän Jenkan för att träffa hennes och Robins 6-veckorsbebis, Malte. Bedårande söt. Jag kan inte fatta att man kan vara så där liten, men ändå skrika så ofantligt högt. Maltes storasyster, Molly, var naturligtvis också hemma så jag hann busa en sväng med henne. Jag vill gärna ta med Malte och Molly till Öland. Jenkan, du kan väl tänka på saken?




Kvällen avrundades med 4-rätters middag hos Farmor och Oskar, farmors pojkvän. Som vanligt var maten fantastiskt god, likaså Oskars hembakade småkakor (genus på den!). Min bror hävdade att han skulle börja baka småkakor även han. Om den dagen kommer, då min storebror ställer sig och bakar småkakor, så ska jag äta upp min vänstra träningssko.
TACK, farmor och Oskar, för en trevlig och matglad kväll.

Slut - Finito - Over

Då var det EM:et slut. Fanan var inte i topp när de blågula grabbarna fightades mot den ryska truppen ikväll. Förlusten mot Spanien kändes orättvis, men den här förlusten var befogad. Ryssland var bättre på alla sätt och vis. Men visst är det tråkigt. När man sitter där i tv-soffan, tycker att den svenska truppen är fantastiskt bra och drömmer om en repris på framgången -94, så känns det förbannat tråkigt att det är över. Det är alltid lite dubbla känslor att efter en sån här viktig match se det vinnande laget vara överlyckliga, och det förlorande laget deppa ihop totalt. Jag tycker att det är lite jobbigt att se. Känns konstigt att man kan vara sådär innerligt lycklig, medans grabben bredvid är helt förkrossad. Ger man sig in i leken får man leken tåla såklart, och det är väl det som är charmen med spelet också. Antingen vinner man, eller så förlorar man. Svart eller vitt. Men ändå. Kanske är jag som är lite väl blödig bara. Hursomhelst, nu laddar vi för VM 2010 i Sydafrika. Då blir det revansch!

HEJA SVERIGE!

Nu kör vi, ända in i kaklet!

Nu är vi hemma med halmen..

..som min morfar brukade säga, när vi kom hem efter en åktur i hans och mormors blå volvo 240 för många år sedan. Idag har vi inte åkt volvo utan istället båt, buss, saab och flyg. Vi har tagit oss hela vägen från Naxos, via Aten och Stockholm, till Gävle. Istället för halm kom vi hem med en jäkla massa packning. Två av väskorna är pappas och lillebrors, resten är mina. Jaja, det är inte enbart min Greklandspackning. Utan även min Ölandspackning. Vilket förklarar allt. Ska man bo på Öland hela sommaren måste man ha mycket saker med sig. Simple as that. Nu ska jag packa upp, tvätta och packa om. För vilken gång i ordningen vet jag faktiskt inte.

Sayonara Grekland

Nu lämnar vi Grekland för denna gång. Det har varit en härlig semester. Jag är ätit runt 14 greksallader, fått 3 kallsupar i havet och 8 i poolen, slappat i solen, åkt moppe i bergen, övat "bomben" och njutit av ledig tid tillsammans med pappa och lillebror. För att använda ett av mina favoritord: Fantastiskt!

Sista korten från Grekland kommer här. Strax dags att hoppa in i bilen mot båten som ska ta oss till Aten. Därifrån flyger vi imorgon och landar i Svedala på eftermiddagen. Ska bli skönt att komma hem. 10 dagar av avkoppling är nog på gränsen av vad jag klarar av. Nu vill jag jobba!:)

Oemotståndligt

Jag blir tokig. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Vill bara lyfta upp dom och kasta dom fram och tillbaka lite grann. Putta på dom så dom blir så där busigt uppspelta. Och så vill jag krama dessa små charmiga dunbollar och sniffa lite i deras puffiga pälsar. Och så vill jag klappa dom. MASSOR. Sen vill jag ta hem dom till Sverige så dom kan bo hemma hos mig för alltid.

Jag kan liksom inte värja mig. Dessa små liv har mitt hjärta som i en liten ask. Varje dag går jag förbi dessa sötnosar där de bor i varsin butik här på Naxos, bara för att få den dagliga dosen av deras oemotståndliga charm. Det är som när en bebis flätar runt sina pyttesmå fingrar längst ens pekfinger, som att lyssna på charmiga Adam Alsing i morgonradion eller att se Zlatans ansikte spricka upp i ett stort leende. Jag kan helt enkelt inte värja mig.

Rapport från Medelhavet

Sommaren har verkligen kommit till Grekland nu. De första dagarna var inte så där tokvarma, och kvällarna var svala. Men nu ni, nu är det sommar på riktigt. De senaste dagarna har varit precis så som jag minns högsommaren under mina arbetssäsonger vid medelhavet. Tokvarmt is the word. Man svettas mest hela tiden, solen steker och havet är sådär härligt svalt. Och jag klagar icke.

Härom kvällen var jag ute och sprang (Ja, jag vet. Lite väl hurtigt men det var bara en gång). Jag sprang längst med stranden och klipporna, där utsikten är som vackrast. Det enda man ser är hav och några fler öar som brer ut sig i det turkousa vattnet. Solen är på väg ner och ger hela bilden en vackert skimrande touch. Man får nästan svindel för att det är så stort och mäktigt. Jag kände mig som Forrest Gump när jag joggade längst kustremsan, fast med extremt mycket sämre kondition.

Förkyld har jag blivit också. En sån där klassisk medelhavsklimats/AC-förkylning har jag dragit på mig. Jag har verkligen inte tid att bli sjuk, så jag kurerar mig med c-vitaminer , te och morgonpromenader. Hostar och nyser om vartannat, men det ska väl hinna gå över innan jag gifter mig.

Kanske är det förkylningsyra, eller så befinner min säng sig i en sån där zon som gör att man drömmer mycket. I förrgår drömde jag att jag kilade stadigt med Johan Rheborg, i går var jag i Australien och hälsade på min vän Amy tillsammans med Marit, i natt var jag på Gröna Lund med Ströbaek och jag förklarade väldigt ingående för Sjögräs hur en speciell kjol såg ut. Inga mardrömmar, med andra ord. Men visst är det lite konstigt att man drömmer mer eller mindre beroende på var man är? Eller kanske snarare är beroende på vilken sinnesstämning man är i. Eller kanske varken eller. Ibland kommer man ihåg sina drömmar bättre, och i bland sämre. Det kanske inte är mer komplicerat än så.

Jaja.. Nu har jag inte tid att sitta här och filosofera. Jag ska öva "bomben" i poolen, min lillebror tycker att jag är rätt kass på den nämligen. Övning ger färdighet!

Försök nr 2: Grattis Crille!

Som sagt, skam den som ger sig. En något kortare version än den första, men dock. En liten grattishälsning till kusin Crille från oss i Grekland:)

Råttan i pizzan..?

På vår favoritrestaurang på Naxos står en del av menyn på svenska. Vågar man beställa en Colosseo Special Pizza så kan man titulera sig som våghalsad, modig och kanske lite dumdristig. Living on the edge, Grekland style.

Grattis Crille!

Min kusin Christopher har tagit studenten idag. Jag lämnade stranden för ett slag och kämpade i flera timmar för att fixa en liten present till honom här ifrån Grekland.. Men det gick sådär, tyvärr. Men skam den som ger sig, jag fortsätter kämpa. Det får bli en present i efterskott, helt enkelt. I alla fall, stort GRATTIS till kusinvitamin som nu (lika som jag själv för 7 år sedan. 7 ÅR?!?!) sprungit ut från portarna på Hammargymnasiet i Sandviken en allra sista gång. Och nu ska du åka vidare på livets motorväg i din nya gamla Amazon. Det är bara att köra. Men kom ihåg att spänna fast säkerhetsbältet..

Kompensation for saknade prickar i blogginlagg

.............::::... .... ::::::::
:::::....::::::::ooooooo.....:::::::::::::

.............:::::::::::::::::...........::
....::::::....

Snusmumrikarna glada igen..

Redan efter ett dygn fick vi besked om att vaskorna skulle atervanda till oss. Eller i alla fall 3 av 4 vaskor. Vi slog vad om vems vaska som var borta. Oddsen for min del sag sadar ut, i och med att jag hade 2 vaskor och de andra bara 1 var, sa risken for att just min var borta stor var ratt stor. Snuset lag dock i pappa och lillebrors vaskor, och det var inte bara dom som hoppades pa att det var en av mina vaskor som fortfarande var borta. Jag forstod att snuset var ett maste for att halla humoret uppe pa samtliga resenarer under denna semester. Mycket riktigt. Nar vaskorna bars fram till oss av en rokande grek var det naturligtvis min ena vaska som var borta. (Tror inte att nan blir forvanad over detta.) Men glad, det var jag anda. Semestern var raddad. Grabbarna fick sitt snus, jag fick min bikini och alla blev glada och nojda. Jag behovde dessutom bara vanta en dag till innan vaskorna blev fulltaliga.

Om vi blev glada?! Jag tror att bilden talar for sig sjalv..

...och ja, jag visar mina trosor. Lika bra det.

Utan bagage i Grekland (fint som snus)

Efter en 19 timmars resa var vi äntligen på plats på Naxos. Trötta som få och utan bagage. Efter att ha stått länge och väl vid bagagebandet på flygplatsen i Aten o en bagagesnubbe kommit fram och sagt:'No more', va det bara att inse att alla våra väskor var borta. Efter detta följde timmar av ringande, köande och fixande. Vi var överens om att gilla läget och inte låta detta förstöra semestern. Jag, som den naiva jäveln jag är, kände lugnet och hade inga tvivel på att det skulle lösa sig. Pappa o lillebror var också lugna, tills den hemskaste av sanningar gick upp för dem. I väskorna låg inte bara alla kläder, skor och allt annat man behöver. Även snuset låg där. Pappa och lillebror tittade på varandra i panikartat samförstånd och plötsligt blev situationen betyderligt allvarligare. Pappas telefon gick varm o lillebror tog ut abstinensen i förväg. Gilla läget?! Vi lämnade Aten och tog båten över till Naxos. Fortfarande varken snus eller bagage inom synhåll. Men jag ligger vid poolen och njuter av solen i mina reseunderkläder. Jakten på det försvunna bagaget fortsätter..

Stå upp med Ströbaek

Igår var jag på restaurang EGO och kollade stå upp. Det var inte så mycket folk, men dock god stämning. Det verkade mest vara komiker på plats, så jag var en av de tappra okomikerna som närvarade kvällen till ära. Den personen jag gick dit för att se, var naturligtvis bäst av de som äntrade scenen. Pontus Ströbaek. (eller Ponus Gårdinger som konferencieren sa) För ovanlighetens skulle fick jag se honom utan peruk och en rosa och skir klänning, -som han mest tycker om att klä sig i annars;) Han var grym. Riktigt roligt att se honom i denna miljö, som känns som hans rätta element. I alla fall ETT av de rätta elementen. Det är ju en mångsidig man vi snackar om.

Min kompis Georg..

..hon kan det här med att äta rätt. Kostcirkeln är sluten.

Min födelsedag

Min 26-års dag blev lugn, mysig och hur bra som helst. I vanlig måndagsordning jobbade jag hela dagen, men det var den bästa måndagen på länge. Mina kollegor bjöd på sång och vitchoklad/grädd-tårta och så fick jag ett blomogram från min kära morbror. Sen var dagen en lång härlig sträcka av grattis-sms och födelsedagssånger uppsjungna i telefonen. I ljuvligt många olika versioner. Skulle gärna klippa ihop ett medley av alla dessa underbara sånger. Pappa sjöng endast första raden av "Ja må hon leva", medans Sundsvallsgänget drog av hela i flera stämmor. Den ena av mina Hannor sjöng Lottas födelsedagssång som en gammal gumma skulle ha sjungit den, och den andra kraxade fram sången i sömnen klockan 6.00. Allas födelsedagssånger, sms och hälsningar värmde i hjärtat. Men det var dock en persons sång som jag saknade. Min mormors. Hon brukar alltid ringa och sjunga när man fyller år. Hon gick bort i slutet av juni förra året, men hann med att sjunga för mig på min 25-års dag. Jag kommer ihåg att hon började i en alldeles för hög tonart, så hon fick kämpa lite, men fyrade av sången utan att brista i ton en enda gång. Sen skrattade vi. Så det enda jag saknade idag var hon. Min mormor. Min söta, fina, rara, älskade mormor. Men jag kan höra hennes röst så klart och tydligt, så i mitt huvud sjöng hon för mig i alla fall. Herregud va jag saknar henne.

Tack alla fina människor för gratulationerna. Och tack Marit, Sjögräs, Storebror och Åsa för en supermysig födelsedagskväll.

26 år,- no more ungdom.

När jag var på besök hemma i Gävle för ett tag sen skulle jag åka lokalbussen till pappa. När jag klev på frågade busschauffören: "Ungdom eller vuxen..?" Och jag tänkte till ordentligt och kom på mig själv att skratta till och nästan skämmas lite när jag som i en harkling hasplade ur mig att jag var ungdom. Ungdom. Ungdom?! Skulle jag ha sagt vuxen..?! Men jag är väl inte vuxen..? Som 25-åring är man inte vuxen på Gävles lokalbussar.


Nu har jag klivit över den magiska gränsen. Mitt år som 25 gick i en väldig fart och nu lämnar jag det bakom mig. Det är slut på rabatterade resor och ungdomsliv och jag är numer närmare 30 än 20, vilket innebär en hel del. Väl? Marit tyckte att jag lät mognare, mer ansvarstagande och vuxen i telefonen när vi pratade idag. Så det kanske är så.. Att jag gått och blivit vuxen nu.



Fast jag är ytterst tveksam.



Men fyller år, det gör jag i alla fall:) 26 härliga år! Ungdom eller vuxen, i vilket fall som helst är jag lycklig och glad och har en underbar födelsedag. Och jag ser fram emot att få betala fullt pris på lokalbussen nästa gång jag är i Gävle. DET kallar jag för vuxenpoäng.