NÅN SOM KÄNNER IGEN SIG?

Så många gånger har min tidsoptimism fått mig att tokstressa för att hinna till tåget, men jag kommer alltid i tid till slut av någon anledning. Men idag var jag HELT säker. Den här gången kommer att bli den gången som jag verkligen PÅ RIKTIGT missar tåget..

Tågets avgångstid: 16.55.
16.36. Står hemma i lägenheten, 19 minuter kvar till tåget ska gå. Tre taxibolag har nobbat mig och paniken växer. Det var inte mycket annat att göra än att agera. Greppar tag i rullväska innehållande bly, handväska, en tygpåse med skolböcker och två soppåsar och lägger i högsta växeln. Mina springskor, dagen till ära, fick bli mina svarta stövlar med liten klack. "Bekvämt". I duggregn springer jag mot soprummet. Lyckas så klart slå fel kod två gånger innan den gröna lampa lyser till och jag kommer in. Påsarna flyger med full fart genom rummet och innan de ens hunnit landa i soptunnan, forsätter jag springa mot tunnelbanan.
16.39. Kryssar genom Huvudstacentrum med väskorna studsande omkring mig. (Ni skulle ha sett mig, så kvick men dock så ograciös)
16.42. Med blodsmak i munnen hoppar jag på tunnelbanan, som rullar in på perrongen samtidigt som jag kommer ner med rulltrappan. I åtta minuter får jag stå och pusta ut innan vi är framme vid t-centralen och det är dags för nästa toklöpning.
16.50. Svischar ut genom dörrarna. Trots att det inte är den bästa tiden på dagen att springa med en massa packning i tunnelbanan, tar jag mig från blå linjen till "hålet" på rekordtid.
16.52. Flackar med blicken över tavlan och hittar mitt tåg. Sista rycket, mot spår 10! Studsar upp för trappan, krockar med en kvinna med stor väska, ber om ursäkt och fortsätter.
16.53. Jag ser mitt tåg och hälsar nöjt på tågmästaren som står utanför.
16.54. Andfådd som få klättrar jag på tåget, krånglar mig fram och förbi grannen till min fönsterplats.
16.55. Tåget rullar iväg och jag sitter på min plats och svettas.
Min livsfilosofi och mitt motto är återigen bevisat: Det löser sig alltid!

PLOCKAT SVAMPAR I GRUVAN..

Två kvällar i rad har jag teamat upp med Magnus, som jag lärde känna här i sthlm under Baggeby-tiden*, och vandrat ner under marken till studion Gruvan på söder för att spela in lite. Vi har pratat om det i flera år och nu var det dags! Magnus satt bakom datorn och spakarna, och jag stod med hörlurar framför micken. Igår var det mest inskolning och idag satsade vi från höften och körde järnet. Magnus ville ha wailingar ala amerikansk-kyrko-gospel-sångerska med noll begränsningar. Joråsåatt. Riktigt DÄR hamnade vi inte, men dock! Det var en riktig utmaning och det roligaste och mest energigivande jag gjort på väldigt länge! Den kicken jag fick, och som jag fortfarande känner mig hög av, var precis vad jag behövde just nu. Har varit lite upp och ner den senaste tiden.. Ni vet, det gamla vanliga..Lite framtidsångest och sånt. Har ingen aning om vad jag ska göra härnäst och även fast jag väldigt väl vet att det kommer att lösa sig, så känns det aningen tungt ibland. Så är ju livet och det är nyttigt att reflektera över sånt också. Och det är ändå skönt att känna att man har ett driv och vill vidare, jag vill ha nya utmaningar och uppdrag. Att få stå där och sjunga och ha roligt med Magnus gav mig så mycket inspiration! Lika som att plocka svampar och få extraliv i Super Mario har jag nu fyllt på min energikvot och är fruktansvärt redo att fortsätta min färd mot nya äventyr. Underbar känsla!:)



På vägen till tunnelbanan stannade en uteliggare mig och frågade om jag hade några kronor till en kaffe. Jag tycker inte om att ge pengar eftersom man inte vet var de går till, men en tanke slog mig och jag sa glatt: "En banan, jag har en banan. Vill du ha??!!" Varpå uteliggaren högst bestämt och aningen otrevligt svarar:"NEEEEJ!"

Konstigt det där. Banan som är så gott!


*Baggebytorg, Lidingö 2003-2004. Ett av mina 758 st kollektivboenden, denna gång med Marit och Lié. Massa härliga stunder, mycket rödvin och kladdkaka! Kärlek!

YEEEEEEES!!!

Jag är så glad så jag vill skrika rätt ut! Grammatiktentan from hell, -JAG HAR KLARAT DEN!!! Kollade precis kurswebben och där stod det klart och tydligt.. Mitt personnummer följt av ett vackert "G"! LYCKA LYCKA LYCKA!!

KATARINA-DAGEN!

Hoppas ni alla har haft en trivsam Katarina-dag och att löningshelgen inte lämnat er med för mycket huvudvärk. Jag for en sväng till Jönköping igår för att köra show med Lyckofigurerna Sara, Daniel och Malte - Mitt orginalgäng inom Lyckofigur-koncernen. Skoj att ses och att köra show!!


Idag har jag firat min namnsdag med att åka tåg hela dagen. Och fikat. Och tyckt synd om Fredrik som legat kräksjuk i Borås. Stackare, hoppas du mår bättre!!

Jag vet att jag ringde och grattade idag, men.. GRATTIS lilla farmor på namnsdagen. Jag är stolt över att ha fått namnet Katarina från dig! Ser fram emot den 22:a december..

I övrigt är jag inte alls avundsjuk på min pappa och lillebror som är på Gran Canaria just nu. De var på Garbos (inte att förväxla med dess namne i Sundbyberg) och blev serverade av Nadja och fick skåda showen. För att citera min far: "Nadja strålande på scenen!". Såklart hon gör!! Och imorgon ska de ut och äta tillsammans.. Jag skojade innan.. Jag ÄR avundsjuk! Men snart ska även jag få träffa fröken Flood. Om bara några dagar kommer hon hem på semester!:)

Over and out från Malin Katarina Charlotta Larsson

EN MÅNAD KVAR TILL JUL..

..och hur overkligt känns inte det?
Något som känns ännu mer overkligt är att mormor inte kommer att vara med på julafton. Och jag kommer inte att pyssla en julklapp till henne som jag alltid har gjort eftersom hon alltid ville ha saker vi barnbarn hade gjort själva. På kryssningen gick jag förbi ett berg av Gröna gelekulor inne i taxfreebutiken. Min första tanke var att jag skulle köpa till mormor, de var ju hennes favoriter. Man kan förstå att människor i ens liv går bort, men ibland glömmer man bort det för en sekund. Det gör mig ledsen att tänka att hon inte kommer att sitta där med oss på julafton.. lilla morsmors..

KRYSSNING!

Jag, Lina, Hanna och Emelie for iväg på kryssning,-vår födelsedagspresent till fina Lina. Det blev en minnesvärd resa från början till slut..

När vi äntrade skutan stod kaptenen och hans närmaste besättning vackert på rad och tog emot oss till toner av dansbandsmusik. En orkanfläkt blåste oss rätt i ansiktet, till och med Carola hade varit avundsjuk, och en liten bar stod uppdukad för den som ville släcka törsten direkt. På jakten efter vår hytt (ja det tog ett tag) gick vi förbi en hytt med öppen dörr där det satt en gäng fulla grabbar/karlar/pojkar. Vi fick visslingar och rop efter oss och på grövsta värmländska ropar de: ”Tjejer.. är ni här ensamma?! Är ni SINGLAR??!" De satte ribban för hur de flesta av det manliga könet betedde sig. Ytterst charmigt. Och komiskt, tyckte vi.

Trots vår purunga ålder betedde vi oss som fyra pensionärer under resan. (Inget illa menat med det, kära pensionärer!) Men sist vi kryssade tillsammans var på den ökända studentkryssningen för 7 år sen, då fokus låg på helt andra saker. Idag har vi tydligen helt andra prioriteringar, som tur är! Hanna hade packat i sin ”dra-maten”-väska för att det är skönare än att kånka på en axelväska. Alltså gick de första tantpoängen till henne. Vi andra kom dock i kapp ganska snabbt med våra planeringar och utläggningar.

- När det var två timmar kvar till buffé köpte vi yoghurt och banan för att upprätthålla blodsockernivån.

- Kissade i förebyggande syfte.

- Hängde på låset till taxfreen.

- Planerade morgondagens lunch innan vi ens ätit middag.

- Bestämde mötesplats utifall vi skulle tappa bort varandra.

Som ni märker, tantpoängen haglade. Det blev många skratt och ”-Javisst, tanten”. DET är kärlek!

Vår ungdomliga sida fick vi plocka fram senare på kvällen när vi drack goda drinkar, dansade bugg (ungdomlig sådan, såklart!) och spelade folkkära visor på flaska. Jag och Hanna var grymma och visade vår enorma musikalitet! Film på detta kommer läggas upp! Efter klockan 3 somnade fyra trötta pensionärstjejer, utan att ställa en klocka ens -ungdomligt va?!

Jag skulle gärna dra några paralleller till studentkryssningen -01, men jag nöjer mig med att säga: Kryssningen -07 blev exemplarisk! Alla lämnade hytten och höll sig vaken hela kvällen. Allas skor höll som skulle hålla. Alla hade skor på sig när vi lämnade båten. Ingen kräktes. Och ingen gick ut på däck. Alla våra föräldrar kan vara stolta!

Tack mina tjejer för fantastiska 24 timmar. Ni är grymma!

INFLYTTNINGSMINGEL!

Det blev ju en fantastisk fest! Brorsan, jag vet att du väntar på detaljer där borta i Canada. Du får vänta liiiite till.. :) Du får kolla inte lite bilder så länge!

LARSSON & SJÖGREN PARTYFIXING AB!

Nu är vi igång och inget kan stoppa oss! Idag har vi fixat grejer på stan och kånkat mastodontryggsäckar och påsar med mat (se bild) från Ica Maxi. I morgon är det fest! Och vilken fest det kommer att bli! Är taggad till tänderna!
Sjögräs är ansvarig för maten. Jag är ansvarig för cups and ice, ev utgång, musik, vi-har-fest-säg-till-om-vi-stör-lappar till grannar, fördrink, kaffetermosutsmyckning, namnlappar till mat och dryck, garderob och pynt. TUNGA ansvarsområden jag har!;)

TILLBAKA I STHLM...

... och det känns såååå skönt! Giget gick bra igår.. Det var internationellt SCA-möte som vi fick äran att underhålla vid. Det var väl en del krångel, vilket inte hör till ovanligheten.. Men visst, vi genomförde showen och det gick bra. Kul att jobba med Keba och Petter, blir ju inte allt för ofta nu för tiden.. Hoppas på mer framöver! Och Lotta, som är ny i gänget gjorde väldigt bra ifrån sig! Kul! Jag saknade såklart Marit vid min sida, men hon kom och körde ett medley med oss i alla fall. Skönt att känna den 100%-iga tryggheten jag känner när vi kör vårt race.. Både på och av scenen! Hon är ju så grym på alla sätt och vis min fina Marit.


Och så några bilder... från Grease- och Cabaretmedleyn:



Vår loge blev hotellpersonalens omklädningsrum.. Därför detta vackra landskap av smutsgula skåp i bakgrunden..

RIVIERANS GULDGOSSAR & FAMILJEFEST

Jag är mer kulturell än någonsin, två föreställningar inom loppet av 3 dagar! Lördagen blev en riktigt familjedag. Pappa och lillebror kom till stan och vi samlades hemma hos storebror och Åsa med hennes familj för att fira farsdag. Vi bjöds på enormt god trerätters middag och sen for vi till Cirkus för att se "Rivierans guldgossar". Robert Gustavsson körde sitt vanliga race och folk skrattade, i vanlig ordning. Loa kompletterade bra tycker jag, trots att han fått en del dålig kritik. Reuter var kanon som alltid och Åsa Fång imponerade! Scenografin och scenbytena var sjukt coola, det var nog det jag imponerades mest av!:) Ensemblenumren va väldigt bra också med Fredrik Olofsson i spetsen. Fredrik producerade och koreograferade showen "Spooky night" som vi körde på Sunwing, grymt begåvad och ödmjuk kille!
Förutom den panikartade trängseln i Cirkus smala korridorer under pausen och några sjukt översittande och otrevliga människor på vår rad, var kvällen kanon!:) Min taxifärd hem blev överraskande intressant, hamnade med en taxichaffis som mer än gärna diskuterade livet och dess mening. Vi var rörande överens när det gäller att man ska leva sitt liv fullt ut, för att man aldrig vet när det tar slut. Man har inte tid att oroa sig, livet är alldeles för kort för det (Malin&Nadjas mantra!) så det är bara att njuta. Vis taxichaffis!

Grattis älskade pappa på farsdag! Du är ju världens bästa!!!

I tunnelbanan uppmanas stockholmarna att flytta till Gävle.. Se där!

Jag lydde rådet i tunnelbanan och for till Gävle med Linus, bara för en dag dock. Men innan hann jag träffa Lina och Emma för en fika i gamla stan. Fina tjejer!

Nu är det Sundsvall som hägrar.. Showtime för Dröse&Norberg Nöjen på Södra berget..

SUNWINGREUNION!

Det var säsongen 2004 som "Napparna" körde sitt race på Sunwing Resort Ayia Napa Bay på Cypern. Det var den roligaste och bästa säsongen jag någonsin gjort. Sån rolig tid, såna underbara människor och så fantastiskt tokigt! Efter Cypern styrde kosan till Teneriffa för ännu en säsong och ännu fler härliga människor kom in i gänget. Därifrån skiljdes vi åt i maj 2005. Nu, 2,5 år senare är tiden inne för reunion. Så många minnen och så sjukt roligt att träffa alla tillsammans igen, saknade dock de som inte kunde komma! Förutom att nån var skäggigare och mer gravid än sist var den enda egentliga skillnaden frånvaron av solbränna, men nu är det bevisat. Pepparkakor eller blekfisar,- partyfolk är vi ändå!:) Tack för en härlig kväll, ser fram emot nästa gång!!

DÅ:

NU:

SOUND OF MUSIC

Idag fick jag svart på vitt att mitt konstiga och obehagliga ryggont sen i måndags var inget mindre än.. TADA: URINVÄGSINFEKTION! Joråsåatt. Alltid lika skoj. Så nu har jag börjat knapra piller och imorgon är det Sunwingreunion,- inte så bra kombination!

Min fina och snälla storebror fixade biljetter så jag och Hanna kunde ta oss till Göta Lejon för att se "Sound of music" ikväll. Mina förväntningar var inte jättehöga, men föreställningen va bra. Snygg scen och fin musik! Det var första gången jag hörde Pernilla sjunga live och hon gjorde det riktigt bra och höll hela vägen igenom. Hennes vanliga glättighet var ett faktum, i alla fall till en början, men hon är ju trots käckhet en duktig artist. Hade varit intressant att se henne i en dramatisk roll nångång! Tommy var lång och gjorde en okej Von Trapp. Barnen var söta, men de kändes lite för regisserade ibland. Sen kändes inte dramaturgin optimal. Maria och kaptenens kärlekshistoria var alldeles för stressad och kunde ha etablerats tidigare tex. Jag gick inte ut därifrån och var uppfylld på det sättet man kan bli efter att ha sett en föreställning, men endock nöjd. Många gånger blev det komsikt hur dramatiskt allt skulle vara, det blev lite för mycket. Men, det är ju trots allt "Sound of music" vi snackar om. En klassiker, det är ju så här den ska vara. Och det blev en bra kväll, som alltid i kära Hannas sällskap. I teaterminglet träffade vi på Rudina också, trevligt!

TISDAG PÅ ODENPLAN

Okej, Hanna är lite halv men efter många försök fick jag faktiskt till en bild där alla syns. Bra Malin!

Käkade på italiensk restaurang med Marit och Frida. Trevligt och supergod mat och vi fick den kanske mest hysteriska servitören någonsin. Sedär! Jag har aldrig varit med om liknande. Drack vi en klunk ur våra vattenglas kom han springande för att fylla på, drog dåliga skämt om oss(?) och hur han tydligen uppfattade oss, och bara helt enkelt var för på. Han hade helt sonika ingen känsla för feeling. Intressant. Och komiskt. Sen mötte i alla fall Hanna upp och vi tog ett glas vin på Musslan vid Odenplan. Men redan 22.30 började vi dra oss hemåt.. Ordentliga tjejer må jag säga! Jag hängde med Marit för att möta upp hennes mamma (Mammarianne) på Intiman, efter premiären av "Allt För Byn". Vi, som inte ens hade sett föreställningen, hamnade mitt i premiärvimlet och fick glänsa i strålkastarljuset i några sekunder (bakom Nanne när hon blev intervjuad av tv) och skymta en kändis eller två innan vi fick en varsin goodie bag och vandrade ut. En grön t-shirt va det i påsen. Marianne, titta så fin är jag i min! Men hälsa KG att han kan låna den när han vill!;)


Sjögräs är kvar i Pite fortfarande, det är faktiskt tomt här hemma utan dig! Kom hem snart sambo!!

HOTELLIGGARE..

Nu sitter jag på mitt hotellrum på Södra berget och utanför fönstret är det vitt så långt ögat kan nå. Så nu är vintern officiellt här, tydligen. Vet inte om jag är redo för vinter ännu, men i Stockholm ligger väl knappast snön kvar så jag behöver nog inte oroa mig..

Jättekul att komma upp en sväng och träffa alla. Hann till och med med en frukost med Marie (min fd svägerska) i fredags, HUR mysigt som helst! Hon är ju så go! Synd bara att Marit och Anna-Lill for upp till Piteå.. ville ju gärna träffa dem mer..

Hoppsan, nu nös jag fem gånger i rad,- personligt rekord! Förkylningen slog till häromdagen, på tåget hem från skolan efter tentan. Härligt. Nog att jag varit lite låg och hängig i helgen men mitt nasala sound hjälpte mig bra när jag skulle bryta på ryska, som städerskan Ludmila i "Hotell Liggaren". Inte ofta man får nytta av en förkylning men, som svenska spel skulle sagt, -plötsligt händer det! Föreställningen gick bra.. Jag satte mina entréer, repliker och scenbyten och jag hade kul! Det var över 600 pers i publiken och stämningen var på topp. Jag har nog aldrig varit så snygg som ikväll med min blå ögonskugga, rosa läppar och blond peruk alá Lilli & Sussie. Oemotståndlig!

Kvällen avslutades med några öl i hotellbaren..


På väg till Sundsvall stannade vi på mammas café.

Några bilder från när Marit, Fredrik och Nilo var på besök. Nilo är ju världens goaste!

Utsikt från mitt fönster...

GRATTIS TJORVEN!!

Grattis min fina, söta och goa kusin Emelie! När hon var liten kallade jag henne för "Tjorven". Lika som Saltkråkans stolthet hade hon de rundaste kinderna man kan tänka sig och var så sjukt söt. Idag fyller hon 14 år, och är fortfarande precis lika söt! Och så snygg också!!

Jag hoppas din födelsedag har varit fantastisk lilla gumman! Min dag har varit fullspäckad så jag har inte hunnit ringa och sjunga födelsedagssång för dig, men jag har tänkt på dig och hoppas min present kom fram med posten?!

Apropå din present, den ska vi boka in mycket snart.. Det blir skoj!:)

Massor av kärlek till dig!

TENTA OCH FLÄNG

Nu är tentan avklarad. Vet inte riktigt hur det gick, men känns skönt att ha den gjord. Nu ska jag inte tänka grammatik på väääldigt länge! Istället ska jag plugga in rollen som städerska i "Hotell liggaren" tills på lördag... Sååå, vi fortsätter i samma tempo,-högt ska det vara!

Nu lämnar jag huvudstaden för Sundsvall ett slag, flängandet fortsätter..