Premiärhelg, check!

En trött Fröken Larsson sitter på flyget till Sthlm efter en
härligt intensiv och rolig premiärhelg. Tack för alla fina
lyckönskningar och glada tillrop. Och tack Mammarianne och gåsapåg-
Alf för blommogrammet, jag blev så himla glad för de fina
tulpanerna. Tack Millivanilli & Magnus att ni kom och såg premiären!
Och tack gulliga Anna Ulrika för vinflaskan. Och tack världens bästa
kollegor! Många tack blir det:)

Efter 14 dagars nonstop-arbete längtar jag efter en ledig hemmakväll.
Önskar att kärleken väntade på mig där hemma nu. Saknar honom.
Mycket.

Preeeemiiiiäääär!

Nu kör vi!

En helt vanlig dag under repetitionerna av "Liket som visste för mycket"

Choklad i mitt hjärta

Sitter på tåget från Sundsvall till Sthlm på denna förseningarnas
dag nr 1. Tur att jag har väskan full av chokladhjärtan som Marit gav
mig och familjen på Golden Hits förra helgen.

Vilken tur att du övertalade mig att ta med hjärtana Marit. Jag som tänkte lämna kvar dom där på bordet. Hur tänkte jag då?!

Jag minns hur en försening och en oköpt kexchoklad nästan knäckte
mig i december.

Not this time. Tack för det min kära Eriksson!

Första publikrepet..

..går av stapeln i detta nu. Folk skrattar. Inte konstigt när snygga
fölk (särskilt hon miffot i mitten) som dessa står på scen..

Carola in the house

Carola showade i huset idag, och vi fick biljetter. Yes, tänkte jag. I alla fall tills hon började mellansnacka, tappa text och visa hur oförberedd hon var.

Oh no, tänkte jag då.

Ja, det var lite pinsamt. Är man så etablerad som hon bör man ha mer koll än så.

Visst sjöng hon ljuvligt, det gjorde hon. Och när hon sjöng var det magiskt.

Men hon behöver hjälp med mellansnacket och repa text. 

Kom igång Carola, you can do it!

Efter

Voila! Den första bilden på städerskan Juanita. Här tillsammans med
room service-Nils a.k.a Johannes Brost.

Före

Innan Cissi gjorde mig äldre, spansk och proper..

Just nu

..gör vi oss redo för fotografering till programmet. Vi går in i
veckans 6:e arbetsdag med bästa fotosmilet på läpparna:)

Grattis storebror!

Min älskade storebror fyller år idag. Jag firar med en fullspäckad jobbdag, att skicka ett blommogram och att lägga upp en fin bild på storebror och hans ljuvliga dotter på bloggen. Det enda bloggandet jag hinner med just nu dessutom, och visst är dom hur fina som helst? Ja. 

Hipp Hurra för brollan!

Dom hade bäddat..

..med örngottet från helvetet igen. Föga anade dom att jag skulle
replikera med min vackra Brynästandborste! Det vet ju alla att en
tandborste vinner över ett örngott.

Lite David och Goliat liksom.

Daniel fick sova på LIF-kudden. Jag vägrade. Dessutom har jag gett
igen på husägarna. Vi får se om dom märker något..

Picknick på isen. Igen.

Ännu en friluftsdag på skridskor har passerat. Denna gången slog jag
inget knä och brände ingen tunga på chokladen.

Framsteg.

Himlen var klarblå, solen lyste och det var en fullkomligt underbar
dag i sällskap av syskonen Jansson, Asplund, Rönn och hunden Nilo.

Hunden Nilo var söt, busig och charmig. Precis som världens sötaste
- pojken Nilo.

Och nya jackan är på igen, även på denna bild. Vi är som ett nu,
jag och jackan. Har man (jag) betalat så många tusenlappar för ett
klädesplagg ska man (jag) fasen ha valuta för pengarna. Right?!

Börjar ni bli trötta på mitt friluftsbloggande..? Jag återvänder
till storstan imorgon så no more friluftsliv, nya jackan eller
skidskoåkning..

Hepp!

Picknick vid bastun

Till höger om mig sitter Daniel. Eller i alla fall före och efter bilden tas. Vi njuter av solen och spanar ut över en snötäckt sjö och dricker kaffe med tillhörande chokladkaka. Den lilla stugan i bakgrunden är den vedeldade bastun. Här känner jag lugnet som ingen annanstans. Daniels familjs landställe är mitt paradis. 

Min nya blå jacka som är med på varenda friluftsbild är av funktionsmaterialet Gore Tex. And I love it. 

Picknick på isen

Finns det något bättre än varm choklad och mackor efter en mil på långfärdsskridskor? 

Jag tror inte det.

Att jag dessutom brände tungan och gommen på chokladen (den var tydligen varm) och fick ett svullet och ömmande knä efter en rekorderlig vurpa ser jag som en liten bonus. 

Det blev en fin dag på sjön Runn i Falun.

Just nu och just idag

Jag satt bredvid min soldat i bilen när vi hörde det på radion. Två svenska soldater och en afghansk tolk har stupat i Afghanistan. Det var som att få en knytnäve i magen.

Hade jag hört det på radion samtidigt som min kille var där nere hade jag gått sönder. Och samtidigt som jag drar en lättnads suck för att jag har min kära i tryggt förvar är det någon annan där ute som fullständigt går sönder i småbitar av oro och sorg. 

Jag lider med de anhöriga och alla kamrater. Och jag inser allvaret på ett annat sätt. Det värsta tänkbara kan faktiskt hända. Nu har nämligen det värsta tänkbara hänt.

Han vill vara där nu, tillsammans med sina kollegor för att stötta och förstå. Jag förstår det, även fast jag bara vill hålla honom kvar hos mig och kvar i Sverige. Om några dagar åker han tillbaka. Men först ska vi njuta av varandras sällskap och försöka att bara vara här, just nu och just idag.

Packad

Jag och min kille kan konsten att belamra ett hotellrum vi. På två
sekunder. Saker överallt. Jag tänker att det är en god egenskap som
säger att man har lätt att aklimatisera sig i nya miljöer. Något
positivt alltså.

Likt förbannat får jag smått panik när allt ska i väskan igen. På
något konstigt vis är det svårt att få plats med allt och resterna
hamnar i en plastpåse. Nån som känner igen sig..? Marit..?;)

Nu har jag och min mas lyckats packa oss ur rummet och färdas med
våra väskor och påsar genom ett vackert vinterlandskap med Falun i
sikte.

Hotellfrukost..

..ska jag äta varje morgon hela våren. Känns inte riktigt lika gott
och speciellt med hotellfrukost på turné, blir ju vardag ni vet. Men
idag känns det extra gott och extra speciellt.

Och jag är proppmätt.
Äta med måtta?
Oh no.

Kommer ni ihåg den här?

Bästa gå-bort-presenten!

Jag tror att inflyttning blir väldans glad.

Gillert!

Vi bor på hotell i Uppsala. Snart är det party och mello med
Janssonfolk.

Jag gillert!

Just nu

Fikar med fint folk på Waynes. Snart blir det avfärd mot Uppsala och
inflyttnings fest. (OBS ej särskrivning, det är tydligen inflyttning
som har festen..)

Allt ljus på Agnes

Jag är inte den populäraste tjejen på stället ikväll kan man lugnt
säga..

Fredagsmiddag på öfvre..

..hos storebror, hans fru och baby Agnes och med en massa annat löst
folk.

Jag älskar lediga fredagskvällar! Hoppas ni har en mysig kväll
också..?

Sitter trångt till

Sitter ihoptryckt i bil på väg mot stan med en Dröse, en Brandeby,
en serveringsvagn, en kartong, ett serveringsfat med låtsasmusslor i
ansiktet och med en halv rullstol i knäet.

Och ser lite smått suspekt ut.

En helt vanligt förekommande lagom konstig händelse i Cirkusen som
också kallas Dröse & Norberg Nöjen.

Glad fredag på er!

Lyx och inte lyx

Det är lyx att ha Daniel hemma. Lyxigt med sovsällskap och mys, samt
att få lagad mat serverad till mitt mobila kontor.

Vi bytte face igår på bussen. Visst är vi fina..?

SL är INTE lyx. Just nu sitter jag på försenad tub på väg till
Hallunda. Borde vara där nu men SL och jag jobbar tydligen inte n'sync
just nu.

Men jag sitter snällt här och väntar..

Rullar mer..

I en taxi igen. 470 SEK.

Det är fortfarande bara pengar. Och nu har jag min kärlek bredvid mig.

Han är fin och solbränd. Jag är rödgråten. Det var nervösa och pirriga minuter i ankomsthallen innan jag såg honom komma mot mig. Så underbar känsla att få krama om honom.

Och nu sitter vi här. Vi bara tittar på varandra och det känns så overkligt.

Nu ska det mysas!:)

Vilken sekund som helst..

SL rullar icke, men det gör mina pengar.

Hade planerat en billig resa till Arlanda med SL. Dagen till ära är
det olyckor och förseningar till tusen.

Jag tar en taxi istället. 460 SEK.

Det är ju bara pengar.

Han kommer hem!

För 65 dagar sedan vinkade jag av min kärlek och dog en smula när han for till landet långt bort.

Om 8 timmar ska jag möta honom på Arlanda och får ha honom hemma hos mig ett slag.

Hur kan tiden gå så långsamt och snabbt på samma gång? Imorgon är dagen jag väntat på så länge. Overkligt men underbart och jag längtar nästan ihjäl mig.

Sista ensamma natten i lägenheten på en vecka. Äntligen!

 

Tankar på tuben hemåt

En stor, biffig och lite sådär cool kille sitter bredvid mig på
tuben. Han lyssnar på musik och hans lurar är såna som delar med sig
musik till hela vagnen. Otysta lurar liksom.

Just nu lyssnar coola killen på Celine Dion's "Im alive".

Gulligt:)

Kvällens stand up var bra, många roliga och underfundiga skämt på
sina håll. Och rappa Ströbaek som aldrig missar att plocka upp saker
som händer i rummet och göra komik av det var i sitt esse i rollen
som motor/konferencier. Roastingen var ganska snäll, och om man
räknar bort alla könsord och interna skämt var det rätt kul också.
Kul kväll, gött att få skratta av sig lite.

En tjej på tuben är stupfull, ramlar runt i vagnen och skriker till
sin kille Tony i telefonen att han är en idiot. I nästa sekund
älskar hon Tony och tänker banemej behålla barnet.

Ja ni.. Vad ska man säga..?

Mycket får man ta del av under en helt vanlig tunnelbanetur hem..

Just nu..

..kollar jag stand up "Mitt i smeten" med Ströbaek och co i sällskap
av fina söderbönor.

Roligt!

Men nu ska en kille roastas tydligen.. Jag skruvar lite på mig i
förskott. Inte riktigt min grej sån där roasting. Vi får väl se..

I en liten loge på Riksteatern..

..sitter jag och mitt mobila kontor. I salen bredvid repas det för fullt och jag får springa in och köra mina scener då och då. Min roll är i och för sig inte stor så mina scener är inte många, det blir mest jobb vid datorn alltså. Mycket ska fixas innan turnéstart. Enormt mycket. Jag gör listor, fixar, checkar av, fyller på, släcker bränder, tänder nya och försöker att inte stressa sönder under tiden. 

Samtidigt är det ett sjukt roligt jobb. "Turnéledare" har alltid stått på min to do-list över vad jag vill jobba med/som. Och nu är är jag där, jag är turnéledare. Så ibland får jag påminna mig själv, särskilt när pressen och stressen ligger på som mest, att jag faktiskt jobbar med det jag vill och i den bransch jag vill vara i. 

Men ni vet hur det är, ibland är det svårt att se skogen för alla träd.

Tömde tårkanalerna i Gamla Stan

På väg från ett rep till ett annat hann jag möta upp mina fina tjejer på Vapiano i Gamla stan en snabbis. Så fort jag såg dom började jag gråta. Det var så skönt att se dom, och det var en labil dag i Fröken Larssons liv. Det är sådana dagar som kommer ibland. Inget värre än så.

Ibland måste man tömma tårkanalerna bara. Och visst är det skönt att få gråta lite, speciellt i fina vänners lag.

Rep i Hallunda

Dröse & Norberg har flyttar in på Riksteatern i Hallunda (som det tar ca 8 år att åka tub till) Vi repar här i 2 veckor nu. Gött att va i Stockholm, trots den långa tunnelbaneturen som tar mig dit. 

Nu ska jag repa med min fantastiska kör Stockholm Soul Band. Som jag
har längtat! Hade hoppats på en ny körkamrat, men hon tar nya tag
och sjunger in sig till hösten. Eller hur?:)

Först ska jag få krama om mina fina tjejer som sitter på Vapiano. 

Jossans revy

Jag teamade upp med kära Britt-Marill och såg Vasastansrevyn igår.
Vackra, underbara och begåvade Jossan var som väntat fantastisk.
Herregud va jag skrattade, hela ensemblen var riktigt grymma och jag
blev själv sugen att göra revy igen (det var blott 10år sen sist..).
En väldigt bra helgavslutning blev det.

Dessutom fick jag ett samtal från min soldat på bussen hem. Om några
fjuttiga dagar kommer han hem på leave och kramas med mig i en hel
vecka. Äntligen.