tisdag 26 augusti 2008

Reality check

Jag är sentimental, nostalgisk, eftertänksam och emotionell, och framför allt är jag tillbaka i verkligheten igen. Rent fysiskt i alla fall. I sinnet är jag någon helt annanstans, i en helt annan verklighet. Tror inte riktigt att medvetandet hinner uppfatta situationen faktiskt. Först är man på Öland och har en underbart mysig sommar, sen drar man till Rhodos för the semester of a lifetime och nästa dag går man upp 6.15 och sätter sig bakom datorn på kontoret. Verkligheten i form av en käftsmäll är det vi snackar om här. En stor fet käftsmäll.

Separationsångest, kan man väl också kalla det. Att leva drömmen tillsammans med fantastiska människor och sen skiljas åt på Arlanda och gå varsitt håll. Som att dö en smula. Nu gäller det bara att hålla drömmen levande och komma ihåg vad som är viktigast här i livet. Att leva. Precis det. Att leva livet.


Jag har en strålande höst framför mig och jag är exalterad. Blir spännande att se vad den har att bjuda på. Mitt höstschema är redan fullspäckat, nu ska järnen in i elden med besked.

Nu kallar verkligheten. Det blir trevligt det.

lördag 16 augusti 2008

Rhodos 2008-gänget

Nu har jag lämnat ö-livet bakom mig. Kändes otroligt vemodigt att sätta sig på bussen och åka därifrån, men samtidigt skönt. Ju längre vi åkte med bussen, desto mer kom verkligheten ikapp och Ölandslivet bleknade en aning..

Min sommar har varit underbar. Galen, men helt underbar. Om en vecka börjar allvaret för mig. Då drar hösten och verkligheten igång på riktigt.. Men det är om en vecka det. Först ska jag fly verkligheten ett tag till. Imorgon bitti klockan 7.30 lyfter planet mot Rhodos, en veckas impuls-solsemester väntar. I mitt sällskap har jag 3 helt fantastiska människor, så detta kan bara bli klockers..


Nu ska jag på födelsedagsfest. Sen ska det dansas hela natten lång tills jag hoppar på Arlanda Express 05.05 imorgon.. Och DÄR försvann ytterligare några av mina intjänade vuxenpoäng. Men hur många gånger lever man, nu igen?! Just det. Sova får jag göra i graven. Nu kör vi, in i kaklet!

onsdag 6 augusti 2008

Kors i hela jävla taket!

Chockade??



Det trodde ni inte va?!:)



Inte jag heller faktiskt..


Många gånger har jag försökt förklara detta.. Att när det kommer till att blogga, går det inte att lita på mig. JAG litar inte ens på mig! Den 16:e juli trodde jag att jag visste vad jag snackade om. Att jag hade tagit mig ur bloggkoman och var i färd med att blogga som aldrig förr. Men, nej. Inte det. Så alltså, tro aldrig på mig när jag skriver att jag ska blogga. Gör aldrig det, kom ihåg det.


Så varför bloggar jag nu då kan man undra..?

Jag ligger nerbäddad i min säng i min lilla stuga o hostar ikapp med Brorsan. Jag är förkyld för 2:a gången den här sommaren. (Dvs först var jag sjuk i 3 veckor, frisk i 1,5 och blev sjuk igen..) Det var en ödesdigen tandemcykelfärd för några veckor sen som satte fart på förkylningen igen. Varken Kanjang, espiritox, cocillana etyfin, mollipect, ipren, vicks vaburub eller nezeril har hjälpt. Tricket kanske är att vila. Men, sånt har jag ju inte tid med.


Nu när jag sitter och smuttar på en kopp hett vatten med 4 smälta fishermans friend-tabletter känner jag lite av ett bloggsug faktiskt. Så nu öppnar sig en hel ocean av möjligheter. Det har kan bli precis hur som helst. Antingen blir det absolut ingenting, eller så blir det precis allt och lite till. Den som lever får se.


Nog med dravel för nu.