jag frukost flera gånger per dag.
Gröt med mjölk.
Yoghurt med havrefras.
Kostcirkeln är sluten. Och jag får säkert skörbjugg snart.
Gröt med mjölk.
Yoghurt med havrefras.
Kostcirkeln är sluten. Och jag får säkert skörbjugg snart.
Det står 3 sminkade småflickor, typ 10 år, bredvid mig vid
provhytterna på Monki. De har en varsin hög med kläder i famnen och
pratar högt, vitt och brett om färger, matchningar, storlekar och
former. Om hur man ska och inte ska se ut.
När jag var 10 år satte jag på mig de kläder mamma köpt till mig,
vilket oftast var en stickad tröja, tights och USA-sockor eller typ
ett par mossgröna jeans. Inte brydde jag mig om vad jag hade på mig
inte. Och smink? Oh no.
Det känns läskigt och hemskt att de här pluttjejerna redan nu har
ett så stort fokus på hur man ska se ut. Barn får inte vara barn så
länge nu för tiden. Visst var det jobbigt att växa upp när jag var
liten. Men för kidsen idag, särskilt för tjejerna, måste det vara
ett helvete.
Förbannade skönhetsideal och utseendefixering! Och det värsta är
att vi alla, mer eller mindre, bidrar till att det finns. Det är en
konstig värld vi lever i.
Min fina vän Camilla är en person jag träffar allt för sällan. Men
när vi ses är det hur självklart som helst och vi har alltid saker
att prata om, diskutera, analysera, skratta åt och gråta en skvätt
för. Det är en fin och okonstlad vänskap som jag uppskattar otroligt
mycket.
Jag uppskattar också att hon fixade ett ljuvligt bad åt mig igår.
Och den otroliga gästvänligheten såklart. Tack för det min
Millivanilli.
Och ja, för er som undrar så var det Camilla som var ansiktsbytt till
en 1,5-årings kropp tidigare i veckan:)
Jag - Lasse & Johannes, jag vill byta ansikte på er.
Johannes - Vadå?
Jag - Ja, byta ansikte. Det är hur roligt som helst. Kom och stå bredvid varandra nu. Iswap faces, man byter liksom ansikte. Det är jättekul!
Lasse - Varför ska man göra det?
Det kanske var en befogad fråga från Lasse, men när han såg resultatet förstod han nog också. Det blev lite roligare att vänta på ett försenat tåg i Sundsvall helt enkelt.
Iswap faces har gett mig många skratt den senaste tiden. Jag önskar det var jag som kom på den app:en. Då hade jag skrattat hela vägen till banken, och kanske i mitt glädjerus bytt ansikte med en trevlig bankman.
Och med ego menar jag inte på det sättet att man skiter i, aldrig tar in eller aldrig lyssnar på andra människor. För mig är ego att sätta sig själv i första rummet och göra saker som man själv mår bra av. Om jag mår bra gör jag ett bättre jobb, är en bättre medmänniska och vän, har mer tålamod och orkar mer.
Trots att jag är en ego-förespråkare kan jag ibland glömma bort att leva som jag lär. Jag vet till exempel att jag går sönder både psykiskt och fysiskt om jag inte tränar, ändå "prioriterar" jag bort det när jobbstressen ligger på och jag behöver det som mest. Fy skäms på mig, så får det inte vara.
Jag tar mig tid att gå till gymmet nu. Watch me! God morgon:)
Ja. Si. Yes. Visst. Jajjamen. Yeah man. Absolut. Oja.
Nu ska jag sova som en stock. Imorgon är det presskonferens och mera
fix. Hepp!
Man får aldrig roligare än vad man gör sig:)
Ska köpa ett gäng trisslotter på vägen hem..
Malin x 2 slog upp sina trötta ögon i ren tonårsanda vid lunchtid,
åt sopplunch och iphonade.
Iswap faces är den roligaste appen som finns! När jag såg denna
fantastiska bild fick jag en skrattattack x1000. Jag skrattade så
tårarna sprutade och det var nära att jag kissade på mig, det kom
några droppar till och med. Vem är den där tjejen till höger
liksom..?!:)
Hipp Hurra och stora kramar från Larsson & Jansson
Jag hade förväntat mig att tandläkaren skulle titta på mig, skaka
lite på huvudet och säga bakom munskyddet:"Ja du Malin, det blir dyrt
det här.."
Och att jag skulle få leva på flourtabletter och nudlar resten av
året. Men icke!
Nu ska jag och mina hela tänder äta middag med födelsedagsbarnet på
söder. Hipp Hurra!
Brillorna är på, lösgodiset är inhandlat (för mycket mer än en
krona) och vi är redo. Lets go Rigoletto!
Jag fick en effektivitetskick och bokade ett tidigare tåg än
beräknat till Sundsvall imorgon. Det kommer jag bittert ångra när
alarmet väcker mig om blott 5 timmar..
Jag och min värkade rygg for till Småland och lämnade Thailandsväskan ouppackad i hallen i fredags. Lyckades hitta en kiropraktor som kunde träffa mig direkt. Yes! Föga visste jag vad som väntade.
Det var en av de märkligaste timmarna jag varit med om.
Den här kiropraktorn var dansk/tysk och pratade extremt långsamt. Jag har aldrig förr träffat en människa som pratar så långsamt. Det var som en seg övertydlig, utdragen smet. Minsta ord tog en evighet att säga. Och han sa många ord och ställde många frågor. Efter varje svar jag gav viskade han fram ett väsande "bra".
Han var lång, smal och gänglig och hade bekväma tofflor på fötterna. Hans skäggväxt var lite random och i örat dinglade en stor ring.
Jag fick sitta på en stol vid nederdelen av massagebänken som han satte sig grensle över. Det fladdrade till framför mina ögon och vips hade han flängt upp sina långa ben till en skräddarställning. Han intervjuade mig i 15 minuter om ALLT inom min medicinska bakgrund. Att jag hade opererat bort halsmandlarna som 9-åring var tydligen väldigt intressant. Detta, och mycket mer, skrev han nämligen lugnt och metodiskt ner på ett papper. Jag sa flera gånger att jag var där för att få bort en låsning i ryggen bara, inte för någon långsiktig behandling. Det enda jag ville var att få bort låsningen och sen springa till mitt gig. Han fortsatte: (Läses med tyskdansk brytning)
- Och knäna, har du några smärtor där..?
- Nej.
- Bra.(väsande)
- Hur känns det i armbågen, något som är konstigt där..?
- Nej, inte där heller.
- Bra.(väsande)
- Och lungorna.. har du svårt att andas ibland..?
- Neeej. Det är som sagt bara ryggen. En låsning på höger sida, inget annat.
- Bra.(väsande igen)
När jag sa min adress tittade han tänkande upp i taket, kliade sig i skägget och sa efter ett tag att han en gång varit på konferens på en liknande adress. Fast i Skåne.
Jag fick panik. I mitt huvud utspelades Ally Mcbeal-scener en efter en, där jag typ trasslade ihop hans långa gängliga ben och skrek i en megafon extremt nära hans öra: "KOM IGEEEEN NU DÅÅ!".
Att kalla honom seg och långsam är en underdrift. Han var långfil, kola, Yes diskmedel, omört kött all in one. Han var en sån person som ger flera exempel än behövligt och allt han sa skulle han ge exempel på. Varje gång han skulle röra min rygg sa han: "Säg till om det känns obehagligt, eller om det kanske kliar, eller kittlas eller är varmt eller kallt eller om det gör ont eller sticker till eller om det känns konstigt..."
Megafonen mot hans öra: "AHHHH, jag fattar!!"
Jag fick sätta mig på bänken och han kollade min rygg, kota för kota. Det tog lång tid och han förklarade ALLT han gjorde hela ryggen igenom. "Här var det svullet, oj..lite spänt, här har vi en låsning.."
Sen sätter han sig på golvet framför mig som sitter i underkläder på bänken. Han sätter sig till rätta med armarna runt sina ben och håller en lång och seg utläggning om varför människor får ryggproblem i största allmänhet. Exemplen var oändliga. Jag försöker avbryta och återigen förklara att jag bara är där för att få ryggen knäckt, och att jag har lite bråttom. Han fortsätter. Tillslut får jag säga: "Okej, ska vi fortsätta?"
Jag får lägga mig på bänken, han häller en liter liniment på ryggen som han masserar in lite och sedan torkar bort. Hans pratar vidare:
- Mår du bra Malin?
- Ja..
- Jag märkte att du blev lite chockad när jag sa att du var lite svullen mellan två kotor. Det är inget du behöver oroa dig för det det är inget farligt.
- Va? Nej, jag blev inte chockad..
- Bra.(väsande) ...Har jag berättat för dig om is?
- Om vad?
- Is.
- Öhh.. nej..
- Då ska jag berätta om is.
Här följde av en låååång utläggning om is och dess värkan för ömmande muskler. Inte nog med att han förklarade allt i minsta detalj, han gav också exempel såklart: "Du tar isen i en påse, eller så kan du lägga isen i en handduk eller i ett annat tyg som till exempel en strumpa eller en tröja. Du kan också välja att lägga isen i en fågelholk som sedan får vila mot ryggen"
Okej, det där med fågelholken hittade jag på själv.
Avslutningsvis får jag sätta mig på bänken igen. Han tar fram en telefonkatalog och säger: "Nu ska jag ta hjälp av det är redskapet". Han lägger katalogen mot min rygg, trycker sitt bröst mot katalogen och lägger sina långa armar om mig och knäcker till.
Jag himlade med ögonen för mig själv och undrade vart den dolda kameran var.
Detta speciella kiropraktorbesök gav dock frukt, låsningen släppte och ryggen blev successivt bättre under helgen.
Slutet gott, allting gott.
Och så har telefonkatalogen fått sin revival.
Och hur är då Fröken Larssons bränna just nu, undrar ni? Efter ett
missöde med solskyddsfaktor 10 OCH 20 är zebrabrännan ett faktum.
Allt är inte bara svart eller vitt mina vänner. Det kan vara
zebrarandigt också.
Hoppas ni mår bra där hemma. Snart är jag på plats igen och
tvättar bort solbrännan på nolltid, lovar!;) Kram på er!
På vägen hem hamnade vi mitt i ett ljummet monsunregn och kom
tillbaka till hotellet som två blöta hundar. Två solbrända blöta
hundar.
Det var min dag det. En helt vanlig dag i Khao Lak.
Söta Farmor tyckte att det var en riktigt fin bild på mig och apropå
det kungliga besöket på Camp Northen Lights tillade hon att jag är
såååå lik Kronprinsessan Victoria. "Om det ska göras en film om
henne ska du spela huvudrollen".
Låter som ett bra jobb det. Jag tar det:)
Jag kunde liksom inte låta bli. Nu har jag boostat Agnes-abstinensen
för den här gången och kan återgå till mina kvitton i min del av
stan.
Och nu får jag snällt gå igenom 2009 i en ocean av små skrynkliga papperslappar.
Måste dock erkänna att det är lite kul att få organisera kaoset. Dessutom har jag Take Thats "Pray" i lurarna och vad kan kännas tråkigt då?! Nada.
Vad gör du en lördag som denna?
Nu ska jag väcka sleeping seagrass och dra med henne till badhuset, simning och bastu är först ut på schemat denna lördag. Näst efter kaffe förståss. Glad lördag für alle!
Det långväga samtalet kom förresten. 30 minuter före tolvslaget fick jag prata med min kärlek. En perfekt avslutning på ett perfekt år.