lördag 30 januari 2010

Betraktelser i väntan på ledig provhytt

Jag gör "en Sus" och fotar folk i smyg:)

Det står 3 sminkade småflickor, typ 10 år, bredvid mig vid
provhytterna på Monki. De har en varsin hög med kläder i famnen och
pratar högt, vitt och brett om färger, matchningar, storlekar och
former. Om hur man ska och inte ska se ut.

När jag var 10 år satte jag på mig de kläder mamma köpt till mig,
vilket oftast var en stickad tröja, tights och USA-sockor eller typ
ett par mossgröna jeans. Inte brydde jag mig om vad jag hade på mig
inte. Och smink? Oh no.

Det känns läskigt och hemskt att de här pluttjejerna redan nu har
ett så stort fokus på hur man ska se ut. Barn får inte vara barn så
länge nu för tiden. Visst var det jobbigt att växa upp när jag var
liten. Men för kidsen idag, särskilt för tjejerna, måste det vara
ett helvete.

Förbannade skönhetsideal och utseendefixering! Och det värsta är
att vi alla, mer eller mindre, bidrar till att det finns. Det är en
konstig värld vi lever i.

5 kommentarer:

Sus sa...

Haha! "En Sus"..Jojo..
Jag kommer att bli nedslagen snart =)
Men tioåringar ska inte snacka kläder.
De ska leka i sandlådan eller pulkabacken...=(

Ting sa...

Jag har två döttrar.
En på 14 och en på 11.
Det är ett helvete för dem.
Speciellt för 11åringen som inte är pinnsmal om du förstår vad jag menar.

För bara ett par veckor sedan bytte hon skola pga dagens ideal och medvetenheten och elakheten hos jämngamla flickor.

Fröken Larsson sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Fröken Larsson sa...

Ting, det är inte sant..?! Usch, va ledsen jag blir.

Under förra våren jobbade jag med en skolturné (Alla Olika Alla Lika) där vi körde workshops med skolungdomar om fördomar och diskriminering. Vi diskuterade om att alla människor är olika och ska inte behandlas annorlunda pga det. Och jag insåg hur mycket skit det är i skolorna nu för tiden.. Hur många som mår dåligt över att inte passa in. Och hur väl man måste passa in i den där "mallen" för hur man ska vara och se ut för att bli accepterad.

Så har det säkert varit i alla tider, men det känns som att det nu är värre än nånsin. Och att vara tvungen att byta skola på grund av det är inte okej. Jag blir så upprörd och uppgiven på samma gång. Men mest ledsen.

Jag vill bara krama om varenda unge och säga att dom alla är fina och bra som dom är.

Kan bara tänka mig hur ont det gör i ett föräldrahjärta..

sandra sa...

Jag håller med.. Det är läskigt hur det är idag. När 8- åringar går och tycker att de är för tjocka har det gått för långt! Låt barnen vara barn så länge det bara går!