The revival of telefonkatalogen - en seg historia.

Jag och min värkade rygg for till Småland och lämnade Thailandsväskan ouppackad i hallen i fredags. Lyckades hitta en kiropraktor som kunde träffa mig direkt. Yes! Föga visste jag vad som väntade.

Det var en av de märkligaste timmarna jag varit med om. 

Den här kiropraktorn var dansk/tysk och pratade extremt långsamt. Jag har aldrig förr träffat en människa som pratar så långsamt. Det var som en seg övertydlig, utdragen smet. Minsta ord tog en evighet att säga. Och han sa många ord och ställde många frågor. Efter varje svar jag gav viskade han fram ett väsande "bra".

Han var lång, smal och gänglig och hade bekväma tofflor på fötterna. Hans skäggväxt var lite random och i örat dinglade en stor ring.

Jag fick sitta på en stol vid nederdelen av massagebänken som han satte sig grensle över. Det fladdrade till framför mina ögon och vips hade han flängt upp sina långa ben till en skräddarställning. Han intervjuade mig i 15 minuter om ALLT inom min medicinska bakgrund. Att jag hade opererat bort halsmandlarna som 9-åring var tydligen väldigt intressant. Detta, och mycket mer, skrev han nämligen lugnt och metodiskt ner på ett papper. Jag sa flera gånger att jag var där för att få bort en låsning i ryggen bara, inte för någon långsiktig behandling. Det enda jag ville var att få bort låsningen och sen springa till mitt gig. Han fortsatte: (Läses med tyskdansk brytning)

- Och knäna, har du några smärtor där..?

- Nej.

- Bra.(väsande) 

- Hur känns det i armbågen, något som är konstigt där..?

- Nej, inte där heller.

- Bra.(väsande)

- Och lungorna.. har du svårt att andas ibland..?

- Neeej. Det är som sagt bara ryggen. En låsning på höger sida, inget annat. 

- Bra.(väsande igen)

När jag sa min adress tittade han tänkande upp i taket, kliade sig i skägget och sa efter ett tag att han en gång varit på konferens på en liknande adress. Fast i Skåne. 

Jag fick panik. I mitt huvud utspelades Ally Mcbeal-scener en efter en, där jag typ trasslade ihop hans långa gängliga ben och skrek i en megafon extremt nära hans öra: "KOM IGEEEEN NU DÅÅ!". 

Att kalla honom seg och långsam är en underdrift. Han var långfil, kola, Yes diskmedel, omört kött all in one. Han var en sån person som ger flera exempel än behövligt och allt han sa skulle han ge exempel på. Varje gång han skulle röra min rygg sa han: "Säg till om det känns obehagligt, eller om det kanske kliar, eller kittlas eller är varmt eller kallt eller om det gör ont eller sticker till eller om det känns konstigt..."

Megafonen mot hans öra: "AHHHH, jag fattar!!"

Jag fick sätta mig på bänken och han kollade min rygg, kota för kota. Det tog lång tid och han förklarade ALLT han gjorde hela ryggen igenom. "Här var det svullet, oj..lite spänt, här har vi en låsning.."

Sen sätter han sig på golvet framför mig som sitter i underkläder på bänken. Han sätter sig till rätta med armarna runt sina ben och håller en lång och seg utläggning om varför människor får ryggproblem i största allmänhet. Exemplen var oändliga. Jag försöker avbryta och återigen förklara att jag bara är där för att få ryggen knäckt, och att jag har lite bråttom. Han fortsätter. Tillslut får jag säga: "Okej, ska vi fortsätta?"

Jag får lägga mig på bänken, han häller en liter liniment på ryggen som han masserar in lite och sedan torkar bort. Hans pratar vidare:

- Mår du bra Malin? 

- Ja..

- Jag märkte att du blev lite chockad när jag sa att du var lite svullen mellan två kotor. Det är inget du behöver oroa dig för det det är inget farligt.

- Va? Nej, jag blev inte chockad.. 

- Bra.(väsande) ...Har jag berättat för dig om is?

- Om vad?

- Is.

- Öhh.. nej..

- Då ska jag berätta om is. 

Här följde av en låååång utläggning om is och dess värkan för ömmande muskler. Inte nog med att han förklarade allt i minsta detalj, han gav också exempel såklart: "Du tar isen i en påse, eller så kan du lägga isen i en handduk eller i ett annat tyg som till exempel en strumpa eller en tröja. Du kan också välja att lägga isen i en fågelholk som sedan får vila mot ryggen"

Okej, det där med fågelholken hittade jag på själv. 

Avslutningsvis får jag sätta mig på bänken igen. Han tar fram en telefonkatalog och säger: "Nu ska jag ta hjälp av det är redskapet". Han lägger katalogen mot min rygg, trycker sitt bröst mot katalogen och lägger sina långa armar om mig och knäcker till.

Jag himlade med ögonen för mig själv och undrade vart den dolda kameran var.

Detta speciella kiropraktorbesök gav dock frukt, låsningen släppte och ryggen blev successivt bättre under helgen. 

Slutet gott, allting gott.

Och så har telefonkatalogen fått sin revival.