På väg från ett rep till ett annat hann jag möta upp mina fina tjejer på Vapiano i Gamla stan en snabbis. Så fort jag såg dom började jag gråta. Det var så skönt att se dom, och det var en labil dag i Fröken Larssons liv. Det är sådana dagar som kommer ibland. Inget värre än så.
Ibland måste man tömma tårkanalerna bara. Och visst är det skönt att få gråta lite, speciellt i fina vänners lag.
3 kommentarer:
Det är bara bra att gråta ibland, särskilt med goda vänner så man får kramas lite också :)
Härligt!
Jag saknar det där..tjejerna..
lillgumman! Vet hur det känns.Men man mår bättre efteråt och det är fina egenskaper att kunna gråta inför andra människor/vänner.
Puss!
Skicka en kommentar