Min födelsedag

Min 26-års dag blev lugn, mysig och hur bra som helst. I vanlig måndagsordning jobbade jag hela dagen, men det var den bästa måndagen på länge. Mina kollegor bjöd på sång och vitchoklad/grädd-tårta och så fick jag ett blomogram från min kära morbror. Sen var dagen en lång härlig sträcka av grattis-sms och födelsedagssånger uppsjungna i telefonen. I ljuvligt många olika versioner. Skulle gärna klippa ihop ett medley av alla dessa underbara sånger. Pappa sjöng endast första raden av "Ja må hon leva", medans Sundsvallsgänget drog av hela i flera stämmor. Den ena av mina Hannor sjöng Lottas födelsedagssång som en gammal gumma skulle ha sjungit den, och den andra kraxade fram sången i sömnen klockan 6.00. Allas födelsedagssånger, sms och hälsningar värmde i hjärtat. Men det var dock en persons sång som jag saknade. Min mormors. Hon brukar alltid ringa och sjunga när man fyller år. Hon gick bort i slutet av juni förra året, men hann med att sjunga för mig på min 25-års dag. Jag kommer ihåg att hon började i en alldeles för hög tonart, så hon fick kämpa lite, men fyrade av sången utan att brista i ton en enda gång. Sen skrattade vi. Så det enda jag saknade idag var hon. Min mormor. Min söta, fina, rara, älskade mormor. Men jag kan höra hennes röst så klart och tydligt, så i mitt huvud sjöng hon för mig i alla fall. Herregud va jag saknar henne.

Tack alla fina människor för gratulationerna. Och tack Marit, Sjögräs, Storebror och Åsa för en supermysig födelsedagskväll.