Jag blir tokig. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Vill bara lyfta upp dom och kasta dom fram och tillbaka lite grann. Putta på dom så dom blir så där busigt uppspelta. Och så vill jag krama dessa små charmiga dunbollar och sniffa lite i deras puffiga pälsar. Och så vill jag klappa dom. MASSOR. Sen vill jag ta hem dom till Sverige så dom kan bo hemma hos mig för alltid.
Jag kan liksom inte värja mig. Dessa små liv har mitt hjärta som i en liten ask. Va
rje dag går jag förbi dessa sötnosar där de bor i varsin butik här på Naxos, bara för att få den dagliga dosen av deras oemotståndliga charm. Det är som när en bebis flätar runt sina pyttesmå fingrar längst ens pekfinger, som att lyssna på charmiga Adam Alsing i morgonradion eller att se Zlatans ansikte spricka upp i ett stort leende. Jag kan helt enkelt inte värja mig.
Jag kan liksom inte värja mig. Dessa små liv har mitt hjärta som i en liten ask. Va
rje dag går jag förbi dessa sötnosar där de bor i varsin butik här på Naxos, bara för att få den dagliga dosen av deras oemotståndliga charm. Det är som när en bebis flätar runt sina pyttesmå fingrar längst ens pekfinger, som att lyssna på charmiga Adam Alsing i morgonradion eller att se Zlatans ansikte spricka upp i ett stort leende. Jag kan helt enkelt inte värja mig. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar