Härom kvällen var jag ute och sprang (Ja, jag vet. Lite väl hurtigt men det var bara en gång). Jag sprang längst med stranden och klipporna, där utsikten är som vackrast. Det enda man ser är hav och några fler öar som brer ut sig i det turkousa vattnet. Solen är på väg ner och ger hela bilden en vackert skimrande touch. Man får nästan svindel för att det är så stort och mäktigt. Jag kände mig som Forrest Gump när jag joggade längst kustremsan, fast med extremt mycket sämre kondition.
Förkyld har jag blivit också. En sån där klassisk medelhavsklimats/AC-förkylning har jag dragit på mig. Jag har verkligen inte tid att bli sjuk, så jag kurerar mig med c-vitaminer , te och morgonpromenader. Hostar och nyser om vartannat, men det ska väl hinna gå över innan jag gifter mig.
Kanske är det förkylningsyra, eller så befinner min säng sig i en sån där zon som gör att man drömmer mycket. I förrgår drömde jag att jag kilade stadigt med Johan Rheborg, i går var jag i Australien och hälsade på min vän Amy tillsammans med Marit, i natt var jag på Gröna Lund med Ströbaek och jag förklarade väldigt ingående för Sjögräs hur en speciell kjol såg ut. Inga mardrömmar, med andra ord. Men visst är det lite konstigt att man drömmer mer eller mindre beroende på var man är? Eller kanske snarare är beroende på vilken sinnesstämning man är i. Eller kanske varken eller. Ibland kommer man ihåg sina drömmar bättre, och i bland sämre. Det kanske inte är mer komplicerat än så.
Jaja.. Nu har jag inte tid att sitta här och filosofera. Jag ska öva "bomben" i poolen, min lillebror tycker att jag är rätt kass på den nämligen. Övning ger färdighet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar