När jag såg 22-nyheterna på 4:an igår blev jag så arg, ledsen och samtidigt nollställd. Beskedet om att Englas mördare har erkänt och dessutom pekat ut platsen där hennes döda kropp låg begravd, kändes som ett slag i mellangärdet. Jag blev fysiskt illamående. Nu är alla optimistiska tankar, om att hon fortfarande är vid liv och att hon en dag kommer tillbaka hem till sin familj och lever lycklig i alla sin dar, borta. Nu har hennes kropp hittats och mardrömsscenariot har blivit verklighet. Det enda positiva i det här är att den vidriga idioten är fast. Nu är det upp till det svenska rättssystemet att ge mördaren den dom han förtjänar..
När jag la mig igår hade jag en obehagligt molande känsla i kroppen och natten har varit fylld av mardrömmar. Jag vaknade skapligt utvilad, studsade upp ur sängen och satte igång med min måndag i högsta växel. I väntan på tunnelbanan slår det mig. Att livet går vidare som vanligt för de flesta av oss, men för Englas familj har mardrömmen bara börjat..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar