Jag & Lindeman

Min helt galna vecka börjar lida mot sitt slut. Fredag eftermiddag är här och jag fokuserar på enbart en sak just nu. Helg. Jag har väntat på den här stunden, och nu är den äntligen här. Vecka 42 har varit en berg-o-dal-bana. Opp och ner ner och opp grisen gal i granens topp, för att dra en Astrid-parallell till situationen. Jag har så många tankar som cirkulerar runt.. Diverse typer av funderingar, och huvudbry över saker jag vill och borde göra. Bland annat finns en mängd bloggmaterial i mitt huvud. Men har ni sett många inlägg den senaste tiden? Nej. Tiden och energin räcker helt enkelt inte till just nu och istället blir jag stressad av alla dessa "måsten" jag sätter upp för mig själv. Saker jag egentligen tycker är roliga och givande att göra förvandlas till stressmoment och dåligt samvete. Schysst man är mot sig själv ibland va..?

Men idag är det fredag. Min arbetsvecka är över. Nu släpper jag allt. Nu är jag ledig, fri och har inga måsten (förutom att hinna med tåget till Gävle i morgon förmiddag, vilket säkerligen blir ett äventyr i sig..). Jag tar Lindeman i ett stadigt grepp och några kära kollegor i handen. Tillsammans ska vi vandra mot Stockholmsnatten. Poetiskt. Vackert. Och väldigt väldigt trevligt.