Vägen till körkortet..

..är inte den lättaste må jag säga. Jag är totalt urdålig på att vara nybörjare. Jag vill ha koll och kunna allt från dag 1. Men livet funkar inte riktigt så tyvärr. Ta det här med dragläget till exempel. Det där förbannade dragläget. Att hitta det är tydligen som att hitta hem, se ljuset i tunneln, få svaret på sina frågor, ha stadens nyckel i sin hand. Dragläget är det grundläggande i all bilkörning, när man kan det glömmer man det aldrig tydligen. Som att lära sig cykla. Men inte var det så här svårt att lära sig cykla inte. 

Min kille fick sitta i passagerarsätet hela sommaren medan jag övade just dragläget. Han pushade på trots mina tusentals motorstopp, jag var ivrig, otålig och kass. Sen har vi momentet som går emot naturlagarna, start i backe. Detta övades flitigt under mina lektioner i Sundbyberg för några veckor sedan. En tisdag brast det för mig. Frustration, förkylning och trötthet förvandlades till tårar. I en brant uppförsbacke i Rissne satt jag i en stillastående bil efter ännu ett motorstopp, och med min något chockade 70-årige grekiske körlärare bredvid mig. Och jag grät stora varma tårar som blötlade muddarna på min tröja. 

Men vet ni vad? Nu klarar jag det. Jag har hittat dragläget, och jag är grym på start i backe. Övning ger färdighet, det är tålamodet jag måste jobba på. När det gäller andra människor är mitt tålamod stort som universum. Med mig själv är det pyttelitet. Trots allt är vi alla nybörjare i början. Även Fröken Larsson.