Jag sov till 10.30 idag. Rekord I tell you. Lugnet börjar lägga sig i kroppen och jag ser fram emot en ledig vecka med nära och kära. Underbart ska det bli!
Önskar att min kärlek kunde vara här med oss också. När karusellen slutar snurra och lugnet infinner sig saknar jag honom allra mest. Blir så påtagligt att han är så långt ifrån mig då. Att ha kärleken på distans funkar, men det är inte så kul må jag säga..
2 kommentarer:
Vi levde som särbos från och till i nio år. Men då sågs vi ju på helgerna.
Fredsmäklaren kommer snart hem! Håll ut! Kram.
Ja, snart är han hemma. Jag håller ut för fullt:)
Kram på dig!
Skicka en kommentar