Örnen har landat

Min kille vandrar i detta nu på svensk mark. Han landade sent igår och den där orosklumpen som jag haft i magen i 6 månader försvann så fort jag såg hans nr på displayen. Just nu befinner han sig blott ett stenkast från mig, men jag får inte krama honom förrän imorgon. Så nära men ändå så långt bort liksom. Men nu kan jag i alla fall ringa honom, preciiiiis när jag vill. Det är lyx det!

Min dag är fullspäckad så tiden den må flyga iväg, snart är det imorgon. 

Nu ska jag koreografera klart ett medley till sommaren och sen knyta på mig filmskaparskorna och dokumentera den otroligt talangfulla gruppen Zirkus Hanz i deras framfart mot succé och berömmelse. 

Men först, en stavpromenad runt sjöarna i Sumpan. 

(Och ja, att gå med stavar ger coolhetspoäng. Flera stycken. Jajamensan.)