MORSMORS BEGRAVNING..

Japp, då var det gjort. Jag lämnade Öland och tog flyget från Kalmar till Arlanda. Bilkaravan med familjen till Falun för begravningen. Träffade mormors systrar, morfars syskon som jag inte sett på åååår och all annan släkt. Overkligt att vi samlades för att ta farväl av mormor. Det blev en jättefin begravning.. Jag klarade av att sjunga mina två låtar, med en hel del svaj på rösten, men jag klarade det! Ville så gärna göra det och det gick. Helt klart mitt svåraste "gig" någonsin.. Att kämpa bort klumpen i halsen och få ur sig toner medans man står där bredvid kistan, alla blommor och nära och kära i bänkraderna var fruktansvärt svårt. Men jag gjorde det för henne. Kändes så skönt att få göra det för jag vet att mormor skulle ha uppskattat det otroligt mycket och för familjen och släkten. Chrille och morbror Pelle spelade gitarr och som alltid är det jobbigt, svårt och sorgligt med begravningar.. Men finare begravning än mormors går nog inte att få. Efteråt va det kyrkkaffe på schemat och jag satt bredvid morfars syster Kerstin. Världens härligaste krutgumma och att prata med henne och morfars bror Arne är som att prata med morfar och känna hans närvaro. Häftigt!
Efter mat och fika svängde vi förbi mormors lägenhet en sista gång.. Kändes väldigt konstigt att gå runt där utan henne och alla saker. Men jag kände ändå ett lugn i mig och det känns skönt att ha begravningen bakom mig. Men usch, va jag saknar henne.

Jag spenderade kvällen i Stockholm i god väns sällskap.. Det blev ett bra slut på en jobbig och omtumlande dag. Tack för det!

Sista versen i "Lilla Vackra Anna", som mormor ofta spelade och sjöng och som jag sjöng till, Chrilles gitarrkomp, på begravningen:

Sist vi följas åt till himmelen, där vi möta far och mor igen.
Vi blir åter unga, börjar åter sjunga
kärleken är livets bästa vän..