Favorit i repris

Nu har jag gjort det igen. Utan att egentligen förvåna någon, har jag lyckats igen. Sist det hände var i november, finns att läsa här. Hursomhelst. Jag vill dela med mig av denna effektiva 19-stegs-metod. Rekommenderas till folk som vill känna att de lever, behöver fysisk och mental träning, eller helt sonika vill framkalla en hjärtattack. Mina 19 steg till att stressa till tillvaron när det är dags för tågresa alltså:

Jag har:

- haft massor av tid.


- tagit det piano och packat i lugn och ro med vetskapen av att jag har MASSOR av tid.


- ätit en lång frukost och läst dagens DN. (MASSOR av tid)


- sneglat på klockan då och då för att återigen konstatera att jag har MASSOR av tid.


- insett att MASSOR av tid, nu inte var ett faktum längre.


- fått panik.


- sprungit runt i lägenheten i stress utan att göra någon som helst nytta.


- svurit och talat om för mig själv att jag är heeelt otrolig.


- letat saker som jag bara MÅSTE ha med mig, utan att hittat dom.


- lämnat lägenheten med blytung rullväska dragande efter mig.


- sprungit till tunnelbanan.


- svettats på perrongen.


- blivit extremt trött på mig själv.


- sprungit ett maraton genom t-centralens tunnelbanesystem.


- fått gå före snälla människor i kön till SJs biljettautomat. (hade såklart inte hämtat ut biljetten innan)


- kommit på att klänningen åkt upp och att min strumpbyxrumpa var fullt synlig. (det bjuder jag på)


- parerat mellan långsamma människor och slutspurtat till perrongen.


- satt mig på tåget sist av alla.


- haft blodsmak i munnen och eftersvettats till Norrköping.


Jag hann alltså med tåget, som tog mig till Söderköping för showgig med Lyckofigur.


Slutet gott, allting gott.