Jossans fantastiska fest

Klackarna i taket och fullt ös, var det som gällde när Jossan ställde till med fest i fredags. Det firades att våren är kommen men det var också en farewell-fest för Jossan som ska bli Astrid-ambassadör i Vimmerby. Vilken tillställning det blev! Det dracks, dansades, pratades och hängdes så det stod härliga till. Några körde den festliga leken med enkronan, -ni vet den där leken då man ska få myntet att snurra, för att undvika att få blodiga knogar. Smart, som jag var, hoppade jag leken och jag pratade istället med en kille som hävdade att han var en italiensk fotbollsspelare. Så jag hävdade att jag var en japansk rallyförare.
Kvällen mest (o)intressanta diskussion gick av stapeln alltså.


Mitt favoritställe under kvällen var bredvid den branta spiraltrappan
i hallen. I den var det skyttetrafik hela kvällen och vid en vadslagning satsade jag på att 10 personer skulle halka på ett eller annat sätt i trappan. Och att jag själv skulle vara en av dom såklart. Jag såg mig själv snubbla till på första trappsteget, ramla handlöst och sedan kana på rumpan hela vägen ner och få blåmärken i storlek Australien på bakdelen. Skulle knappast förvåna om jag lyckades med det. Men ingen snubbling från min sida, inte från nån annans sida heller för den delen.. Så vitt jag vet! En vadslagning jag med glädje förlorade.

Tror visst att jag var en av de första som lämnade partyt. Jag hade minglat runt i några timmar, druckit upp min spanska Rosé direktimporterad från Gran Canaria, och kände mig mycket nöjd med kvällen. Gick istället hem och åt havrefras med mjölk. Det kallar jag efterfest.