För 6 månader sen träffade jag och D henne för första gången. När hon blott var ett litet knyte. Då pratade vi om hur stor hon skulle vara den dagen han kom hem från Afghanistan.
Så stor att hon skulle sitta i fasters knä och leka, skratta och hålla låda. Som hon gjorde igår.
Och i skrivande stund sitter D på planet på väg hem till Sverige. For good.
Hur snabbt gick inte det halvåret liksom?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar