Idag lämnade min mormor oss och jordelivet. Hon somnade in i sin lägenhet i Falun. Pappa ringde till mig på eftermiddagen när vi repade.. Han sa att han hade tråkiga nyheter.. "Mormor har gått bort.." Det kändes som om någon stack in tusentals knivar i min kropp och själ, jag blev illamående och känslan över att livet aldrig kommer att bli detsamma sköljde över mig.
Min mormor har alltid varit min stora idol.. Som litet barn var dagens höjdpunkt att få krypa upp i hennes knä med kudde och napp och bara mysa. Jag kunde sitta där i timmar. I ungdomsåren var det till mormor och morfar jag åkte varje helg. Det var det bästa jag visste, min oas i en krävande och något ångestladdad värld. Hennes mat var alltid den godaste och hos mormor och morfar fick man alltid göra vad man ville och uppleva ren och skär kärlek, utan några komplikationer. De kallade mig alltid "MalliLalla"och hjälpte till att ge mig den mest idylliska barndom man kan tänka sig.
I tisdags var jag där i Falun och hälsade på henne. Jag var superstressad och hade egentligen inte tid, men på något sätt kändes det så viktig för mig att åka. Nu vet jag varför. Jag sov över en natt, lagade mat till lilla morsmors.. kramade om henne, smekte henne på ryggen när hon hade svårt att andas, pussade på henne, pratade om minnen, visade några av presenterna jag fick i 25-års present och sa hur mycket jag älskar henne. Mitt i all sorg kan jag känna att det var så skönt att jag åkte dit.. Att jag fick chans att påminna henne om allt fint hon har skapat och vilken fantastisk människa hon är. Min mormors hem har alltid varit som en utställning av mitt liv.. Varje liten grej är minnen och varje vägg och hylla fylls upp av saker jag gjort och kort jag skickat till henne sen barnsben. Känns otroligt konstigt att hon inte sitter där i köket just nu..
Att fortsätta leva utan henne känns obeskrivligt konstigt och fel.. Hon har alltid funnits och varit en naturlig del av livet. Jag är så tacksam för allt hon gett mig och för all den kärlek hon gett oss alla. Det gör så ont och jag kommer att sakna henne enormt mycket. Kan inte beskriva den kärleken jag känner för henne med ord. Morsmors och MalliLalla.. det var en speciell duo..
Nu har dagen gått.. Jag har gråtit, pratat med familj och vänner och fått vara ledsen. Mina ögon är svullna och min näsa sådär härligt röd som den blir när jag gråter. Tack för allt stöd! Sjögräs, Marre, HannaKorv och LoneHanna.. ni är underbara!
Min familj.. önskar jag kunde krama om er alla.. Känns jobbigt att vara så långt borta..
Jag börjar mer och mer förstå att man varken kan förbereda sig på eller värja sig mot det. Döden kommer när den behagar och lämnar ingen oberörd..
Jag önskar att alla fick träffa min underbara mormor, hon är källan till alla kärlek jag känner och så fantastiskt vacker.
Samtal mellan mig och morsmors i tisdagskväll:
-"MalliLalla, om allt skulle vara som det borde skulle maten stått på bordet när du kom och jag skulle varit pigg och glad nu när du är här"
-"Lilla morsmors.. tänk så många gånger du har tagit hand om mig, nu är det min tur att laga mat och ta hand om dig.." Hon smekte min hand och vi log mot varandra.
Hon skrattade till lite när jag pratade i telefonen och använde hela min kropp för att förklara saker. Hon härmade mig genom att svänga runt med armarna och i ett ögonblick såg jag min mormor pigg och glad igen. Så som jag alltid kommer att minnas henne..
Vi har saknat morfar i så många år och nu äntligen är mormor och morfar tillsammans igen. De sitter nog där upp och tittar ner på oss nu..
Nu får hon vila och slipper hon ha det jobbigt längre..
Älskade morsmors, herregud va vi saknar dig redan..
2 kommentarer:
Hej lillgumman! Vad fint du har skrivit, man får tårar i ögonen. Mamma/mormor har verkligen varit en fin och kärleksfull människa. hon har gett oss alla så mycket av sig själv.Hon har lämnat ett stort tomrum efter sig. Nu har hon det lugnt och skönt efter flera års lidande av sjukdom, det får vi trösta oss med i denna svåra stund. Älskar dig Malin av hela mitt hjärta! mamma
Malin min älskade lillasyster! Du säger precis det jag också känner. Mormor är en av de personer som lärt oss visa kärlek för andra människor och gett oss modet att tala om för dem vi älskar att vi älskar dem. Både du, jag och Linus har fantastiska minnen från barndomen när vi lekte i mormor och morfars trädgård, slogs om att få ligga i deras soffor och titta på TV och alltid få den bästa maten i världen. Hon är nog den enda som tog mig i försvar, hur olydig eller fel jag hade. Jag kommer sakna hennes köttbullar, hennes oro för att det skulle hända något med hennes älskade barn och barnbarn, hennes varma stämma och hennes förutsättningslösa kärlek.
Tack mormor för att du alltid varit en del i mitt liv, för den trygghet du gett i en värld där det inte alltid är lätt att växa upp i. Du kommer alltid finnas i mitt hjärta och jag ska försöka ta med mig dina värderingar i resten av mitt liv. Nu får du träffa morfar igen, säg till honom att jag behöver en ny cykel...
Jag älskar dig!!!
Ditt förstfödda barnbarn
Skicka en kommentar