Favoritmasar

En stor fördel med att bli stationerad för jobb i Dalarna är att jag får träffa den här lilla plutten. Björns och Evas bebis. Mitt hjärta svämmar över när jag tänker på oemotståndliga Sixten, min favoritkille.

Dessutom får jag bo en hel vecka hos min kärlek, en oemotståndlig favoritkille även han. Lyx är bara förnamnet.

I vanlig ordning..

..är jag lite av en tidsoptimist när jag ska ut och åka tåg. Men 13,5 minuters fika med Sjögräs och Marit på Centralen hann jag lätt med.

Dalarna nästa..

Samkväm

Jag älskar att arbeta med olika saker, på olika ställen och att få flänga runt och träffa nya människor hela tiden. Men inget går upp mot en umgängeshelg hemma i stockholm med mina vänner. Jag hann med en tapasmiddag med fina gamla kollegor, en mysig brunch hemma hos mig med mina fantastiska tjejer samt en helkväll på stan med födelsedagsbarnet Hanna och co. Dessutom fick jag Marit som sovgäst. En fullspäckad och helt perfekt helg, helt och fullkomligt vigd åt samkväm. Precis vad jag behövde.

Senkan, Carro och Ida.
Emma, Lina, Emelie, Marit, Linda och Hanna.
Hanna, ett fräscht födelsedagsbarn i sina bästa år. Grattis min brorsa!

Kärlek från den svenska skolan. Del 1.

I ett klassrum i Norrköping hittade jag denna konstnärliga white board-målning. Imponerande! Klassen i sig var stökig men det faktum att någon av dessa störiga elever hade målat denna coola mangakille gjorde att dom kammade hem en del pluspoäng i alla fall.

Mors och goodbye Norrköping

Jag har haft det bra i Norrköping. Men över två veckors vistelse på bortaplan får mig att längta hem till mitt place. Efter en helvetesfredag på en skola där eleverna var sjukt respektlösa mot varandra och mig släpade jag mina väskor och två proppfulla påsar (ja jag packar i påsar ibland) genom snöstorm och modd till bussen. Mina fötter var dyngsura och när jag väl kom fram till bussen blev jag felinformerad och slängde in mina väskor i fel bagageutrymme. Sen var det bara att krypa över ett hav av väskor för att nå mina och fick byta buss 5 minuter senare. Halvkul. Väl på bussen hittade jag en fönsterplats där jag gosade ner mig och kunde avskärma mig från världen ett slag (läs 2 minuter). En mamma kommer bak i bussen och frågar om någon har lust att byta plats så att hon och hennes son får sitta tillsammans. Tystnad. Jag hoppades på att någon annan för en gångs skulle erbjuda sig. Men icke. Min högerhand åker upp och jag hör mig själv säga "jag byter plats". Det är alltid jag som flyttar mig vid såna här läget, vilket jag gärna gör, men den här gången önskade jag att nån annan kunde gjort det. Släpar mitt pick och pack och sätter mig på ett yttersäte längre fram. Mina strumpor är fortfarande dyngsura och sviterna efter en tung dag kommer krypande. Skriver ett långt klagomess till tjejerna och känner tårarna komma. Så där sitter jag på yttersätet i en proppfull buss med dyngsura strumpor, känner mig otroligt uppgiven och gråter. Marit ringde två gånger, men jag kunde inte svara. Då hade jag nog börjat hulka och gråtit otröstligt som ett litet barn. Knappt labil tjej. Som tur var slutade tårarna komma efter ett tag och när bussen landade i sthlm var det en glad tjej med torra strumpor som klev av och släpade sina väskor och påsar hem till sin alldeles egna lägenhet.

Tjockpannkakadagen

Min AnnaLill-inspirerade tjockpannkaka:

4 ägg

8 dl mjölk

4 dl mjöl

1 tsk salt

2-3 dl bär

Smöra plåten. Ugn 225 grader. Ca 30 min.

Over and out

Tröttare än tröttast har jag varit idag. Kört i 3 x 1,5 timmes workshops med grusiga ögon. För att toppa tröttheten besökte jag SATS i Norrköping ikväll. Naturligtvis ramlade jag in i salen med andan i halsen samma sekund som passet började. Inte på grund av tidsoptimism, som man kanske kan tro. Jag gick helt sonika vilse, irrade runt som en tok innan några hjälpsamma Norrköpingsbor lotsade mig rätt. Som tur var hade Jalle paxat en stepbräda till mig. Så det var bara att köra. Nu däremot blir det inget mera körande för idag. En trött Larsson signar ut. Over and out. Goder natter.

Pilot med katt

Idag fick en gymnasieklass i Söderköping gissa vem jag är: En schlagerälskande 25-årig Norrköpingsbo som tycker om att prata, tränar på Friskis&Svettis, jobbar som pilot och bor med sin katt.

Ja. varför inte?

Vilopaus i Norpan

Våren och Kalmar har jag nu lämnat bakom mig. Tillbaka i ett snöslaskigt och grått Norrköping för en ny vecka av skolturnérande. Efter att ha flängt landet runt på bara några dagar ser jag nu fram emot 5 heldagar i rad på ett och samma ställe. Här ska jag vila ett slag. Ikväll teamade jag upp med Norrköpingsprofilen tillika min kära vän och gamla Sunwingkollega, Jalle. Det blev pizza och bio. Trevligt, mycket trevligt.

Show i Kalmar med Fylking

Det var för en skara förfriskade personer vi showade igår. Det var ös från första stund och stämningen var på topp. Moulin Rough var temat och lokalen kryllade av fjädrar, glitter och paljetter. Samt en Gert Fylking. Han gästspelade mellan våra nummer och pratade om kampanjen där han samlar in pengar till förmån för prostatacancerforskning. Han var klädd i kvinnokläder, det gamla beprövade sättet som oftast används i revykretsar, och det gick hem hos publiken. Vad är det egentligen som roar med att se män utklädda till kvinnor? Känns lite old school och uttjatat. Men tydligen funkar det ju. Hursomhelst, bra gjort av Gert!

Jag vet vad du gjorde förra lördagen..

..är Tv3:s nya lördagsunderhållning. Jag assisterade Fredrik i höstas under hans hypno comedy-show på söder i Stockhom och nu kan hela svenska folket se honom, prime time, på lördagskvällar. Fredrik och hans familj är helt underbara människor, jag hoppas verkligen att våra vägar möts igen. Håller tummarna för tv-succé nu. 21.30 på Tv3.

Hipp Hurrill för Britt-Marill!

27.. tjugosju... mmmmm.. smaka på det..mmmm 27.. Låter det inte som en helt perfekt ålder? Det tycker jag. Hur perfekt som helst.

Idag fyller min fd combo, ständige gitarr-side kick och vän 27 år. Jag är snart ikapp dig. Anna-lill, Britt-Marill, Britt-Kastrull, Fröken Karlberg.. Hipp hurra för dig!:)

Julkort

Efter en snabbvisit hemma i sthlm är jag på språng igen. Jag kom hem i natt och nu kör jag igen. Statens Järnvägar och jag tuffar oss genom livet i vacker symbios. Nu tågar vi mot Kalmar, mot våren och mot showgig i kväll. Det ska bli sjukt kul att få dra på showstassen och riva av några nummer. Sist vi körde ihop var under julbordsshowerna i Jönköping. Jag behöver få lite showutlopp nu, känner jag. Och träffa mina härliga showkompisar, Lyckofigurerna. Det är precis vad jag behöver just nu. Nu kör vi. God jul.

Lydia Larsson

Idag har vi tagit farväl av fina gammelfarmor Lydia Larsson. En sorglig men också positiv dag. Begravningen var fin och precis så som Lydia ville ha det. Jag är stolt över att vara barnbarnsbarn till denna fantastiska kvinna och jag är stolt över, och glad att ha träffat, mina fina släktingar i Jämtland. Larssons, vilket härligt gäng! Nu ska vi styra upp en släktträff där vi alla får träffas och umgås ordentligt. Det hade Lydia tyckt om. Sov gott, lilla Lydia.


Kärlek till alla mina Larssons!

Mot Jämtland

Min första turnéstad är Norrköping, a.k.a Norpan. Första jobbveckan blev dock en kort sådan, redan igår lämnade jag Östergötland med siktet inställt på Jämtland. Imorgon ska min fina gammelfarmor begravas i Strömsund. Vi firade hennes 100 års dag förra våren och hon var så pigg och glad, skrattade hela tiden. Hon pratade om att man måste se framåt i livet och att i morgon är en annan dag. Hon fick vara frisk och klar ända till slutet. Efter ett hårt och slitigt liv, med enormt mycket kärlek och värme fick hon somna in utan smärta och med sina nära och kära omkring sig. Ett lugnt och vackert slut för en kvinna som gett så mycket kärlek och har varit en inspriationskälla för många. Mer värdigt än så kan det nog inte bli. Imorgon ska vi ta farväl av henne.

Det blev en mellanlandning i Gästrikland. Där fick jag äran att attackumgås med min familj och lyxa med min kära. Nu ska jag och pappa sätta oss i bilen och fara norrut.. Mot Jämtland.

På väg(arna) igen

Jag har fått tillsägelse om att uppdatera min blogg. Och jag håller med, det är banemej dags. Jag befinner mig i mitt rätta element igen, on the road. Flängandes fram och tillbaka, hit och dit. På turné (Ströbaek, läs: gästspel).

I december jobbade jag min sista dag på rekryteringsföretaget. Jag bestämde mig för att enbart fokusera på saker jag verkligen vill göra, utan att ha ett heltidsjobb i "fel" bransch vid sidan om. Mindre pengar, men mer flexibilitet, utmaning och tillfredsställelse. Mer livskvalitet!

I slutet av december hade jag ingen aning om vad jag skulle göra 2009. Nu är min vår och sommar nästintill helt uppbokade och vilken dag som helst dimper min F-skattsedel ner brevlåda. Skön känsla!

"Alla Olika Alla Lika" är kampanjen som arbetar mot fördomar och diskriminering. I vår jobbar jag som workshopledare och informatör på kampanjens skolturné.