Galenskaparna i Motala

Teatrar är ibland som museum med föreställningsaffischer från nu och då. På teatern i Motala hängde denna affisch från 1980. Långt innan stinsen brann och grisen var i säcken fick dom Motala att skratta. Jag hade gärna suttit där och sett dessa unga tre underhålla, men eftersom jag inte ens var född då så blir det svårt. Jag får nöja mig med denna finfina affisch helt enkelt.

A-brunnar i Katrineholm

Turnépremiären i Katrineholm gick prima. Men så här såg entrén ut till hotellet. A-brunnar överallt! Ni skulle sett den snitslade bana jag var tvungen att gå för att parera dessa brunnar med mina väskor och påsar. Jag såg säkert inte klok ut, men jag hade inget val. Kan ju inte gå på en A-brunn heller, det fattar ju vem som helst.

Facebook update:

Malin Larsson äter, drömmer, pratar, sover, kräks, tänker och är turné.

Det jag menade var att det enda som existerar i mitt liv just nu är turnén. Min mamma ringde och undrade hur hennes lilla gullhjärta egentligen mår. Hon blev så orolig och trodde jag låg ensam i ett hörn och kräktes.

Jag har lärt mig att aldrig skämta om att jag kräks i mina status-uppdateringar. Nu när 50-talisterna hänger på fejan och ska beblanda sig med den ironiska generationen får man tänkta till några gånger innan man skriver;) Mamma lilla, mår jag dåligt och kräks så ringer jag dig. Det vet du. 

Inga kräkningar, men mycket jobb är det. Just nu hinner jag inte riktigt med mig själv. Men jag tar mig igenom första turnéveckan så blir det nog ordning på torpet. Over and out från turnéledare Larsson.

Jag har:

- varit på invigning av Cillas och Saras hunddagis.

- firat fina Lina med dans i hennes vardagsrum.

- jobbat 3000.

- träffat min mamma och lillebror.

- myst med Honken.
- fikat med barndomsvänner.
- skrattat med Ahlström och Hammarström.
- planerat med Nadja.

- besökt armémuseet. 

- kramats med min kille.
- ätit ett äpple.
-träffat kära gamla kollegor.
-bowlat.

OM ni undrar vad jag sysselsatt mig med lately det vill säga.. Om ni inte undrar kan ni bortse från detta blogginlägg. Tack och hej, leverpastej.

Kuggad

Idag var det alltså dags. Jag var på bra humör och körde lugnt, försiktigt och säkert. - viktiga detaljer kan man tycka. Uppkörningssnubben valde dock att påpeka en miss jag gjorde vid ett körfältsbyte istället. Han kryssade i rutan för "nej", och jag blev kuggad. 

Tråkigt. Hade varit gött att ha kortet nu efter all tid och energi jag lagt ner, och visst fick mitt tävlingssinne sig en törn. Men det är bara att ta nya tag. Jag ska öva körfältsbyte tills jag kräks och nästa gång jag kör upp är kortet mitt. Tack för all pepp och uppmuntran, kompisar! Fortsättning följer..

Uppkörning..

Jag vet att man inte brukar berätta, men jag orkar inte bryr mig om sånt där. Så jag basunerar ut det här och nu på min blogg. Imorgon kör jag upp! Tänk extra många och trafiksäkra bilkörartankar om mig imorgon kl 11.30. Ni ser ju hur säkert jag manövrerar radiobilen på bilden, det här kan ju bara gå bra. Om inte så får jag väl köra upp igen då, inte värre än så. Håll tummarna!

Premiären avklarad!

Nu har jag klivit i turnéledarskorna på riktigt. Efter planering och förberedelser vid datorn känns det nu på riktigt när man får vara på plats. Det har varit en trevlig premiärhelg i Sunne och det känns skönt att startskottet har gått. Ska bli spännande att jobba med det här gänget hela hösten. Jag är laddad! Ni kommer väl och tittar?! Boka biljetter på ticnet.se. Gå till Fredrik blogg och tävla om att vinna biljetter till Pengarna eller Livet. GÖRT!

Teoriprov - Check!

Ordet "Godkänd" bländade mig med sin gröna vackra färg på vägverkets dataskärm. Jag klarade det! Nu är det inte långt kvar, på riktigt! Yes, yes, yes, yeeeeees!

Halkbana - Check!

På min väg mot körkortet har jag nu slirat förbi Gillingebanan och fått tummen upp. Yes!

             

Parkour frisbeegolf edition

När jag är lite trött eller låg så tittar jag på våra parkourbilder. Då blir jag glad. Bilderna är ifrån några veckor sen när Fredrik tog med oss på ett parti frisbeegolf. Vi hann också provtesta träningredskapen på Coop i Vällingby.

Tomi och Rebeckas bröllop

Det gick bra att sjunga i kyrkan, trots att jag skrek som en stucken gris i karusellerna på Liseberg igår. Dock spelade kantorn piano som hon spelade orgel. Dvs det svängde inte alls. Osvängde till och med. Men jag körde på och det funkade ändå, alla var nöjda och glada och för ett otränad öra märktes det kanske inte att pianospelet var stabbigt värre. Det blev en utmaning för mig, alltid kul med utmaningar!:)

Bröllopet var fint, brudparet var lyckligt vackra och festen och boendet på ett slott var perfekt! Tack herr och fru Carlbergh att vi fick vara där och ta del av er stora dag. Det var en ära!

    

Mina fina bordskamrater: Daniel och Johanna

Bokmässan i Göteborg

2 dygns jobb med barntidningen på Bokmässan i Göteborg var roligt, intensivt och utmattande. Vi jobbade från tidigt till sent och somnade innan huvudet landade på kudden om kvällarna. Vi var några vuxna* och några härliga juniorreportrar som jobbade hårt för att få ihop alla reportage under mässan. Juniorreportrarna är ett gäng modiga och häftiga kids som sprudlar av idéer och tankar. Att jobba med barn och ungdomar är verkligen häftigt, man vet aldrig vad som ska hända och sägas. Jag trivs bra med kidsen, där är livet alltid skrupelfritt, spontant och enkelt. Precis som livet ska vara, även när man är vuxen.

Bokmässan var enorm. Så många intressanta föreläsningar och montrar. Tyvärr fanns inte tid att strosa runt som privatperson, det blev bara spring med pressleg runt halsen och med juniorreportrarna. Men det var såklart trevligt ändå, och många intressanta möten blev det. Bland annat med den här roliga mannen.

*Måste nog kalla mig själv det i det här forumet, känner mig dock inte vuxen. När är man vuxen liksom? 

Liseberg baby

Åkbanden på. Liseberg en fredag i september är en dröm. Inga köer, ingen väntetid, bara hard core-karusellåkning. 

Vi åkte karuseller som jag vanligtvis aldrig skulle våga åka. Men det var så sjukt roligt! Jag skrek så mycket så stämbanden fick nog och rösten värkte. Hmm.. och jag som ska sjunga på bröllop imorgon.. 

Gig och handsprit

Första showgiget sedan sommaren är avklarat. Jag fick showa med mina fina kompisar Johan, Tina och Brunskog denna onsdag. Väldigt roligt! Efter giget fick vi gift bags med bland annat stegräknare och handsprit i. Jag försökte köpa handsprit på Apoteket i veckan, men det har varit slut i flera veckor. (Halvbra framförhållning, kan man tycka) Vilken tur att vi fick showa för vårdförbundet, så fick jag min handsprit tillslut. Tackar!

Vägen till körkortet..

..är inte den lättaste må jag säga. Jag är totalt urdålig på att vara nybörjare. Jag vill ha koll och kunna allt från dag 1. Men livet funkar inte riktigt så tyvärr. Ta det här med dragläget till exempel. Det där förbannade dragläget. Att hitta det är tydligen som att hitta hem, se ljuset i tunneln, få svaret på sina frågor, ha stadens nyckel i sin hand. Dragläget är det grundläggande i all bilkörning, när man kan det glömmer man det aldrig tydligen. Som att lära sig cykla. Men inte var det så här svårt att lära sig cykla inte. 

Min kille fick sitta i passagerarsätet hela sommaren medan jag övade just dragläget. Han pushade på trots mina tusentals motorstopp, jag var ivrig, otålig och kass. Sen har vi momentet som går emot naturlagarna, start i backe. Detta övades flitigt under mina lektioner i Sundbyberg för några veckor sedan. En tisdag brast det för mig. Frustration, förkylning och trötthet förvandlades till tårar. I en brant uppförsbacke i Rissne satt jag i en stillastående bil efter ännu ett motorstopp, och med min något chockade 70-årige grekiske körlärare bredvid mig. Och jag grät stora varma tårar som blötlade muddarna på min tröja. 

Men vet ni vad? Nu klarar jag det. Jag har hittat dragläget, och jag är grym på start i backe. Övning ger färdighet, det är tålamodet jag måste jobba på. När det gäller andra människor är mitt tålamod stort som universum. Med mig själv är det pyttelitet. Trots allt är vi alla nybörjare i början. Även Fröken Larsson. 

Pauls förtjänst?

Den här bilden togs för några veckor sen när jag hade en väldigt trevlig kväll med fina vänner på söder. Denna bild är ett unikum. Vi nailade den på första försöket. Ingen blundade, pratade, asgarvade, snusade eller ens tittade åt ett annat håll. Tror aldrig det hänt förut. Kanske för att fotografen var en Paul Bettany-kopia? 

Larsson hjärta katt

Det blir mest all work no play under min vecka i Sundsvall. Mycket att styra upp, minst sagt. Kvällstid har jag dock haft förmånen att umgås med min fina barndomsvän Majsan. I natt fick jag sova i hennes och Stefans gästrum, lite mysigare än det gamla mentalsjukhuset jag slaggat i de senaste nätterna. Dessutom fick jag sovsällskap av den tjocka och kelvänliga katten Sture, hur mysigt som helst. I natt ska jag dock sova hemma i min egen säng och med min favoritkatt, Katten Jansson. 

Katten Sture och Fröken Larsson

Tillbaka i cirkusen

För 3 år sedan flyttade jag hit till Sundsvall ett slag. Då för att spela trumpet i Sweet Sues damorkester i I Hetaste Laget. 

Nu är jag tillbaka i Dröse&Norberg-cirkusen. Denna gång för att agera turnékoordinator under höstens turné av Pengarna Eller Livet. Känns spännande att ha en roll i produktionen bakom scenen, där jag inte ska stå på scen själv. Nu ska det planeras, bokas, fixas och organiseras. 

Film till lillebror

On request: Tributefilmen till min lillebror.

Visades på Linus 20-årsfest i januari 2009.

Mitt lilla fejs och hans

Apropå Fredrich inlägg idag. Denna man stötte jag på (alltså jag raggade inte) förra veckan när jag var på huppegupptäcksfärd. Det var han också. Och ville gärna vara med på bild. "Har jag något val?" sa han artigt. Han ville gärna fotas från sin vänstra sida, tydligen den bästa. Tur, för min är ju den högra. Högra-ra-ra-ra-ra-right.