fredag 24 oktober 2008

Karman slår till på Narvavägen


För någon vecka sen halkade jag och skrapade upp mina knän på Narvavägen. Idag när jag gick längst gatan i blåsvädret såg jag något komma mot mig. Trodde först att det var ett löv, men det var i själva verket en femtiolapp. Den blåste alltså rakt mot mig och jag fångade den elegant under höger skospets. Jag plockade glatt upp femtiolappen och insåg när jag stod där att jag befann mig på exakt samma ställe som jag stupade på förrförra veckan. Karma?

torsdag 23 oktober 2008

Hypnocomedy - premiär!

Den riktiga premiären har gått av stapeln inför en fullsatt salong på Teater Tre, Rosenlundsgatan. Det blev en otroligt lyckad och rolig kväll. Att vara hypnotisörassistent går inte av för hackor. Sämre extraknäck kan man ha. Önnestam och Jansson närvarade kvällen till ära. Vi laddade upp med sushi. Trevligt det. Alltid trevligt med sushi, och alltid trevligt att få besök av dessa herrar.


För biljetter till showen, klicka här.

onsdag 22 oktober 2008

Lyssna på mig



I dop-present fick Malte den gyllene barnkammarboken av mig. Mysig present tänkte jag, och jag var dessutom med och sjöng in några av låtarna på cd-skivan som följer med boken. Fast det kommer eftervärlden inte att veta om. Förlaget glömde nämligen mitt namn på fodralet. Japp, det gjorde dom. Ingen Malin Larsson där inte. Nejnej. Nej. Nepp. No. Niet. Icke.
---
I samband med att boken med cd-skivan släpptes i butiker fick jag ett samtal där förlaget bad om ursäkt. Bra gjort av dom i och för sig. Men fortfarande tråkigt. Kanske inte känns som en big deal, vilket det heller inte är i ett större perspektiv. Men ska jag någongång referera till denna studioinspelade cd så försvinner all min trovärdighet när vederbörande slänger ett öga på fodralet och finner att mitt namn är helt obefintligt. Jag skulle anses vara en lögnare och bli tvingad att böna och be på mina bara knän för att bli trodd. Jag skulle bli utskrattad och garaterat avvisad big time. Uppgiven och med gråten i halsen skulle jag småspringa därifrån, säkert snubbla på en trottoarkant vilket skulle leda till minst tre benbrott och diverse skrapsår och kanske till och med en lättare hjärnskakning. Så därför skriver jag detta nu. För att undvika framtida fysiska skador och men. Nu vet ni det där ute, att jag är med och sjunger på cd-skivan till den gyllene barnkammarboken. Nu vet ni. Bra.

Vad hände sen..?

Efter en all-in-fredag i Lindemans sällskap tågade jag till Gävle på lördagsförmiddagen. Hann fika hos min kära farmor innan jag teamade upp med barndomsvännerna utanför kyrkan. Dop, stod på schemat. Min kära vän Jenny har fått ytterligare en liten gullplutt och därmed ökat försprånget i vuxenpoängstävlingen. Jag glömde min plånbok, leg och mobilladdare hemma i sthlm när jag for norrut. På den vuxenpoängsnivån är jag. Joråsåatte..


Dagens huvudperson, Malte. Hur söt kan man vara? Jo, precis så söt som Malte är.

Maltes storasyster Molly var i sitt esse. Vi hann med lite bus och när jag lämnade stället fick jag en jättestor kram och en puss. Mitt hjärta svämmade över.

En fantastisk bild på mina fina barndomsvänner. Fotogeniska hela bunten.

fredag 17 oktober 2008

Status:


Jag & Lindeman

Min helt galna vecka börjar lida mot sitt slut. Fredag eftermiddag är här och jag fokuserar på enbart en sak just nu. Helg. Jag har väntat på den här stunden, och nu är den äntligen här. Vecka 42 har varit en berg-o-dal-bana. Opp och ner ner och opp grisen gal i granens topp, för att dra en Astrid-parallell till situationen. Jag har så många tankar som cirkulerar runt.. Diverse typer av funderingar, och huvudbry över saker jag vill och borde göra. Bland annat finns en mängd bloggmaterial i mitt huvud. Men har ni sett många inlägg den senaste tiden? Nej. Tiden och energin räcker helt enkelt inte till just nu och istället blir jag stressad av alla dessa "måsten" jag sätter upp för mig själv. Saker jag egentligen tycker är roliga och givande att göra förvandlas till stressmoment och dåligt samvete. Schysst man är mot sig själv ibland va..?

Men idag är det fredag. Min arbetsvecka är över. Nu släpper jag allt. Nu är jag ledig, fri och har inga måsten (förutom att hinna med tåget till Gävle i morgon förmiddag, vilket säkerligen blir ett äventyr i sig..). Jag tar Lindeman i ett stadigt grepp och några kära kollegor i handen. Tillsammans ska vi vandra mot Stockholmsnatten. Poetiskt. Vackert. Och väldigt väldigt trevligt.


Lunchträff..

..med fina vänner behövdes idag. Behövdes extra mycket idag. Skönt.


torsdag 9 oktober 2008

Soft Opening

Premiären avklarad! Eller soft opening som vi mer kallade det. Det blev, som jag trodde, en väldigt spännande och rolig kväll. Det var häftigt att se hypnotisören Praesto in action på riktigt. Han kan sina grejer. Många skratt blev det denna afton!

Regissör Ströbaek verkade nöjd med kvällen och publiken lika så. Ett gott tecken.
Skönt att ha första föreställningen avklarad. Nu har man känt på hur det är och hur det funkar, och nu ska vi rocka hela hösten. Ser redan fram emot nästa onsdag!

En eloge till mina föräldrar som nu har lärt sig att Praesto är hypnotisör, inte trollkarl.:)

onsdag 8 oktober 2008

Premiär ikväll!

Ikväll smäller det. Det är dags för premiär för Fredrik Praestos HypnoComedyShow. Med mig själv i rollen som assistent. Känns spännande, lite pirrigt men framför allt roligt. Förra veckan fick mina kära vänner Marit, Anna-Lill och Keba agera testkaniner. Det var hysteriskt roligt och för första gången fick jag uppleva hur underhållande den här showen kommer att kunna bli.

Så nu är timmen slagen. Det här kan bli hur som helst och precis vad som helst kan hända. Spännande! Jag återkommer med detaljer..(om nån vecka eller så blir det nog...)

onsdag 1 oktober 2008

Underhåller på Narvavägen

Jag har hala skor. Ute regnar det och blöta löv pryder gator och torg. Inte en bra kombination. Sen att jag har driv i stegen och ofta händerna fulla gör inte saker och ting bättre.

Så ja. Jag ramlade.


Jag var på väg tillbaka till kontoret i rusningstid efter lunchträff med Marit. Med paraply och påsar i högsta hugg föll jag handlöst mitt på trottoaren. Jag bjöd Narvavägens besökare på ett rekorderligt sitthop.


I belöning fick jag två uppskrapade knän. Och en hel del leende människor.
Alltid kul att kunna underhålla.