Ibland (oftast) vill jag bara klona mig och kunna vara på flera
ställen samtidigt. Men, som jag kommit fram till så många gånger
förr, det är omöjlisch.
Men vi åkte till Falun. Det stod också på min önskelista. Kvällen
ska spenderas med härliga människor hos Asplund och Jansson (Ni vet
dom med Leksandskudden).
Nåde dom om jag ser den där kudden ikväll..
Sen tog vi med oss Baby Agnes och lillebror och picknickade sushi på
Djurgårn och njöt av vårsolen.
Vi hann också med att besöka Nadja och henne fina nya lägenhet vid
Karlaplan.
Sen bilköade vi hem till Sumpan i ca 70 min. Jag slumrade mestadels av
tiden dock, det tar på krafterna att vara barnvakt och att andas
vårluft.
Nu ska jag, Sjögräs och Hanna se premiären av Drottning Kristina på
Stadsteatern.
En härlig dag må jag säga.
Och ja, pappa gråter.
Ultravox, live på Berns.
Pappa gråter inte, inte ännu i alla fall.
När jag var barn var det även mitt favvoband, eftersom det var Pappas.
Det ska bli riktigt roligt! Och Pappa kommer gråta floder:)
Ultravox!
Först Yxtaholm och nu Gripsholm.
Daniel bjuder på ett graciöst slotthopp i förgrunden. Flott va?
Och i det här fina rummet ska jag och Daniel sova i natt.
I sviten övanför huserar de andra. Jag anar att dom kommer sova rätt
gott dom med. Eller hur Marit?
Ska man mysa på sin ledighet ska man göra det kungligt.
Mette-Marit, Hovnarren Fredrik, Prins Nilo, Hovdamen Frida och
Slottherren Chrisoffer är vårt fina sällskap.
Kungligt is king!
Och snart får jag komma hem. Och denna gång har jag någon som
väntar på mig där hemma. Mysigt!
10 dagars ledighet kunde inte komma mer lägligt.
Morgonpromenaden är avverkad, frukostbuffen likaså och Uddevalla
ligger numer bakom mig.
Nästa mål: Alingsås.
Sen så. Då ni. Är det Sthlm som gäller.
Sthlm, ledighet och kvalitetstid med kärleken, familjen och vännerna
väntar. Och jag behöver det i tell you. Herregud va jag behöver det.
Goder söndagsmorgon, nu kör vi.
Och idag firar vi Lasse i förskott med tårtor backstage.
Jag tar mig en bit vetja. Det är ju trots allt lördag. :)
Dessa morgonpromenader som jag tar i ur och skur, vid vatten eller
skog och i sol och vind är ett måste för mig för att hålla ihop.
Det är lugnande, helande och energigivande att strosa runt för mig
själv och bara andas. Speciellt när det är mycket jobb och tankar
som snurrar runt i skallen.
Så, tack alla duktiga stadsplanerare för fina promenadstråk i Svea
rike. Jag uppskattart!
Trevligt Claes!:)
Nu tar turnébussen oss till Trollhättan för veckans nästnäst sista
föreställning. Ledighet är inte långt borta nu. Yes!
Solen skiner och även fast fredag är som vilken veckodag som helst
här i turnébubblan får jag lite helgfeeling ändå. Det är härligt
det.
På måndag börjar dock min helg på riktigt. Det är ännu härligare
det.
Man behöver inte större logeplats än denna, säger Brandeby.
Så sant Lasse. Så sant.
..ska man få på sin födelsedag.
Veckans sista föreställning i Avesta gick sjukt bra. Och vilken
härlig publik med Daniel och fina familjen Engman i spetsen. Fina ni,
tack för blommorna, chokladen och det vackra kortet.
Årets första tussilago såg jag i Dalarna igår. Så nu måste det
vara vår, väl?!
Jag tycker vi bestämmer det, och imorgon tänker jag ha en solig ledig
dag.
Glad söndag på eder alla! Och grattis Jossan till fortsatt medverkan
i "Jakten på Julia". Ååååhhh, fasen va grym du är!!
Nu signar jag ut för en telefon- och datafri afton. Vecka 15, check!
Hepp!
Jag har hållit utkik efter älgar istället för att sova. Det blir
gött att krypa ner i hotellsängen i Borlänge om 30 min.
Dessutom får jag ju sällskap av min kärlek om bara några timmar.
Det blir en bra dag det här.
Det är fredag, vi är laddade. Nu kör vi!
Mammarianne, vi ses ikväll!:)
Jag önskar dock att jag var hemma i Sthlm nu. Där ligger nämligen
min soldat och sover, i våran säng. Han landade innan landets
flygplatser stängde igen och befinner sig nu inte hav och mark i från
mig, bara ett 50-tal mil.. Så nära men ändå så långt bort.
Och jag längtar nästan sönder. Om 2 dagar är det no more spikmatta..
..tog jag mig tid till idag. Vi kör föreställning i Sollefteå idag alltså. Några av mina närmaste finingar har kopplingar hit.. Marit är född här, och Brorsan(Hanna) och Daniel har bott och pluggat här i 2 år.
Mitt allra första möte med Daniel var just här. Jag besökte Hanna och på väggen satt en EGO-kalender med bilder på en kille som såg trevlig ut.
Det var han det. Min kärlek. Det visste jag ju naturligtvis inte då. Men där hängde han, och bara väntade på mig. :)
Eftersom Frida numera är körmedlem i Stockholm Soul Band så träffas vi alltid varje måndag. Efter körrepet tar vi en middag och snackar om allt mellan himmel och jord i några timmar. Ikväll tog vi dessutom en promenad genom halva stan. Måndagsmys, kvalitetstid och motion på samma gång. Vi hade så trevligt att jag inte ville åka hem.
Hann dock inte lära Agnes nåt nytt den här gången. Tar igen det sen.
Nu ska jag soula loss med min kör. Yes!
Snart, mycket snart, får jag betyderligt mysigare sovsällskap än
spikmattan. Om bara några dagar får jag träffa honom. Min kärlek.
Min fina älskade kille kommer hem på besök från landet långt borta
och helt plötsligt har ytterligare 2 månader svischat förbi.
Ibland är det bara fantastiskt skönt att tiden går fort, men om
några dagar ska jag bromsa allt jag kan och ta tillvara på varje
minut med min Love.
Ett stycke spikmatta lånas ut i 2 veckor om någon är intresserad?
Vi är övertrötta som få och ser fram emot bussresan hem till
Stockholm. Några timmar kvar blott.
Karlskogapubliken är få till antalet men glada. Och solen skiner och
det är fab att ha dritNadja här.
Summa Summarum: En bra söndag!
Vilka är vi?
05.05-gänget.
Nu lämnar jag Gävle tillsammans med Nadja, Jensa, Andersson och
Fernström. 3 sömntimmar i benen och vi är på gång!
Och ja mamma, vi ska köra försiktigt.
Hejdå världens bästa Gävle!
Jag har halva tjocka släkten, vänner och bekanta i salongen. Kul är
bara förnamnet.
Jag varvar föreställningen med att messa och rösta på Jossan i
"Jakten på Julia". Vackra, begåvade och fina Jossan. Heja heja!
Det är så länge sen att klockorna stannar, startar om på nytt och
sen stannar igen.
9 år är ingen evighet, men det var ett helt annat liv där världen
såg ut på ett helt annat sätt. Då satt vi här.. Jag, Marit, Frida,
Lini och Hanna (o de övriga i kära klassen såklart) och diskuterade
livet så som 19-åringar ser på det. Och med siktet inställt på den
ljusnande framtid som skulle bli vår.
Nu är jag här igen några långa år senare, sminkad och redo att
äntra scenen igen. Denna gång i ett helt annat forum, med helt andra
människor och i ett helt annat liv.
Men det sitter liksom i väggarna. Känslan. Den där förväntansfulla längtan av vad som komma skall blandad med separationsångesten av att skiljas från det trygga och att kastas ut i världen. Känslan som bara blivande gymnasiestudenter kan känna. Då visste jag inte hur fantastiskt livet skulle bli efter studenten, det vet jag nu.
Just nu upplever vi den där ljusnande framtiden, den är fortfarande
vår och vi är mitt i den. Mycket har hänt på 9 år, men jag har fortfarande Marit, Frida, Lini och Hanna vid min sida att diskutera livet med. Nu så som 28-åringar ser på det.
Åren går, riktiga vänner består. Vi kör ett V-tecken på det!
Som den Bästriketjej jag i grund och botten är syns jag i Arbetarbladet idag. Känns grymt roligt att få spela på hemmaplan! Läs hela artikeln här. Sandviken och Gävle, nu kör vi!
Det är dags för en ny turnésväng med start i mina hoods, Gävle och
Sandviken. Bästrikland, get ready!
Födelsedagsbarnet har dessutom fått en roll i en stor rockmusikal som
ska spelas i Stockholm i höst. Hipp Hurra, så enormt roligt! Go Anna!!
