Blekast i landet..?

Idag har det varit värmerekord och Sverige har lapat sol som aldrig förr. Solen har skinit konstant och himlen har varit blåare än i en Pripps Blå- reklam. Varenda kotte (extremt modernt uttryck) har vistats i solen hela lördagen och fått årets första riktiga bränna. Inte jag. För jag har varit instängd i en bunker. I en träningslokal långt under jord där vi har repat show hela dagen. Hela helgen. Kunde lika gärna vara en grå oktoberdag där uppe..

Men jag är inte bitter.

Jag och mina fellow Lyckofigurer fick vår beskärda del. När lördagsjobbet var slutfört njöt vi i fulla drag av kvällen sista ljusa timmar. Det blev en öl, grillad korv och en massa knott. Sommaren är här, och ack så ljuvligt det är.

Lyckofigurerna

Med dessa glada människor ska jag jobba i sommar. Det blir min 3:e sommar på Böda Sand. När jag lämnade Öland förra året trodde jag att min sista jobbsommar på ön var gjord. Men icke. Nu sitter jag här igen. Redo och laddad för ännu en härlig sommar på världens bästa Camping (jag är inte ett dugg partisk). 3:e gången gillt och tillsammans med detta härliga gäng. Det kan bara bli bra.

Coolast i Kungsträdgården

Lyckan var gjord när vi lyckades sammanstråla för en glass i Kungsträdgården idag. Bloggkvinteten (jaaaa, räknar in Nadja där också) poserar fint för fotografen och hinner attackumgås i nån timme innan vi alla rusar vidare åt olika håll igen. Anna-Lill åkte hem för att packa för 2,5 månader på Gotland, och repveckor i Sundsvall med avfärd imorgon. Marit skulle städa, packa, skriva text till medleyn, tvätta och göra en kortversion av Snövit, och åker till Sundsvall imorgon. Nina for till pojkvännen för att bära flyttkartonger hela kvällen, och spela poker med sin nya Dallas-kortlek. Nadja sprang till Wallmans för att se show och åker hem imorgon. Jag själv tog första bästa tunnelbanan hem för att stänga in mig i lägenheten och koreografera färdigt medleyn som ska repas in i Jönköping på torsdag. Det verkar som att alla har fullt upp just nu, med andra ord. Desto mer behövs såna här stunder. Glass i goda vänners lag, bästa sättet att ladda batterierna på.

Surprise Surprise

Om man vill slippa överraskningar ska man alltså välja Tele 2.


Text..?!

En hälsning till mamma

Vill skicka mängder av kärlek till min vackra mamma idag på mors dag. Hon är den starkaste kvinna jag vet, en förebild på alla sätt och vis. Hon har lärt mig att ingenting är omöjligt och att jag alltid ska tro på mig själv. Hennes positivitet når inga gränser, hon sprider glädje omkring sig och har aldrig långt till skratt. Hon ställer upp i alla lägen och finns alltid där för sina barn. En superkvinna i ordets rätta bemärkelse och jag är mycket stolt över att vara hennes dotter.

Mamma, jag älskar dig så otroligt mycket. Du är bäst!

Sooooooouuuul

Fantastiska Georg och jag åt en ris-i-frutti och en banan till middag, värmde sen upp med after work i fredagssolen på Josefinas och begav oss till kvällens konsert på Cirkus.

Jag var lyrisk, euforisk och överlycklig. Dansade som en galning så svetten lackade och fötterna - i högklackat - värkte. Isaac & The Soulcompany var GRYMMA! Musikerna, de tre körtjejerna och Isaac fick stället att svänga. Hade gärna cleanat körtjejernas koreografier (yrkesskadad???), som inte var särskilt synkade tyvärr. Duktiga på att sjunga dock!

Utrymmet framför scenen blev ett dansgolv och jag stod inte stilla en sekund. Dom körde de bästa soulklassikerna och som alltid när jag hör dessa fantastiska låtar kan jag inte stå still. Musiken tar över min kropp och jag kan inte göra någonting åt det. Det enda jag känner är lycka, och det enda jag kan göra är att dansa. Vilken otroligt härlig känsla! Gästartisten Cindy Peters gjorde ett bejublat framträdande också. Den kvinnan kan sjunga! Konserten var helt enkelt underbar! Efter extranummer samlades gänget på scenen för applådtack och blommor. Sen hände DET. Det där oväntade och lite konstiga...

Känns lite luddigt, nu när jag ser tillbaka på det. Jag såg Isaac ta sats där uppe på scenen, svängde med armen och kastade iväg en bukett med blommor ut över publiken med full kraft. Jag följde blommorna med blicken och såg dom komma närmare och närmare. De for i en båge över publiken och började sakta men säkert att dala. Tänkte att det kändes som att de for mot mitt håll. Men det kunde väl knappast stämma?? Eller? I nästa sekund landade buketten i min famn och jag fångade den med största säkerhet. Detta har ALDRIG någonsin hänt. Förvånad, glad och sjukt nöjd var jag över att ha lyckats fånga den. JAG fångade Isaacs blommor. JAG. Mitt i lyckoruset kände jag hur blommorna rycktes ur min famn, vände mig om och såg en dam springa iväg med buketten upp för läktaren. Sekunden efter kom flera personer fram till mig och frågade om jag kände Isaac -nu i efterhand kommer jag på tusen saker jag kunde sagt. Att jag var Isaacs tandläkare, kosmetolog eller lumparkompis- men det gjorde jag ju inte utan sa som det var, att jag inte kände honom. De förklarade för mig att det var hans mamma som roffade buketten ifrån mig. Tror att det var 3-4 pers som bad om ursäkt å hennes vägnar. Det var tydligen hon som köpt buketten till Isaac och ville så gärna ge honom den. SÅKLART! Jag gav mer än gärna tillbaka buketten (jag var tillräckligt nöjd över att ha lyckats fånga den överhuvudtaget) men jag hade uppskattat om hon sagt nånting till mig istället för att slita buketten ur mina händer bara. Jag och Isaacs mamma hamnade bredvid varandra i trappan senare och då bad hon om ursäkt:) Slutet gott, allting gott. Jag fick fånga en flygande bukett, Isaacs mamma fick tillbaka sin förlorade bukett och fick återigen ge den till sin son OCH jag och Georg fick dansa hela natten lång. Alla nöjda och glada:)

Fel person på fel plats

Ringde precis till Gröna Lund och fick prata med en tjej på bokningen.


Jag är måttligt imponerad.


Jag: Hej, Malin heter jag. Jag ringde alldeles nyss, men kopplades bort, va det dig jag pratade med då?

Hon: Nej.

Jag: Okidoki. Då tar vi det från början helt enkelt. Vi är ett gäng som tänkte komma till Grönan på måndag och jag tänkte höra lite om restaurangalternativen.

Hon: Mmmm.. (följt av tystnad)

Jag: Jo, jag tänkte höra hur läget är på Kryddhyllan. Finns det platser där? Vi är 15 pers.

Hon: Ja, det finns. (med monoton röst)

Jag: Klockers, vi tänkte komma runt 18-tiden.

Hon: Vi har sittning kl 17.20- 19.30.

Jag: Okej, vi hinner inte komma förrän kl 18.00. Men då kan vi bara sitta till 19.30 alltså?

Hon: Ja. (tystnad)

Jag: Ni har både platser utomhus och inomhus va?

Hon: Ja, vi har bord ute och inne. (lite spydigt)

Jag: Aha.. Okej, då vill jag gärna ha bord inomhus så vi får tak över huvudet. Man vet ju aldrig med vädret vettu..(skämtsamt)

Hon: Jaa, vi bokar bara bord inomhus sa jag ju precis.

Sa hon?! Lite förvånad över hennes otrevlighet men orkade inte göra nån grej av det
Jag: Perfekt, det blir jättebra. Men du jag undrar också.. (blir avbruten)

Hon: Nummer?

Jag: ?

Hon: Jag behöver ditt telefonnummer.

Jag: Visst. (hon får numret)

Hon låter aningen besvärad och jag får ligga på för att få ställa mina frågor.
Jag: Jag har lite frågor om menyn.. Ni har både en 5-kamps meny och en vanlig?

Hon: Är man över 10 personer så är det 5-kamps menyn som gäller.

Jag: Så vi kan alltså inte beställa från den vanliga menyn?

Hon: Nej, i så fall får ni beställa på plats.

Jag: Fast vi måste ju lämna bordet kl 19.30, så då hinner vi nog inte det.

Hon: Nej. Då får ni ta 5-kamps menyn.

Jag: Men om vi beställer i förväg, kan vi inte beställa från vanliga menyn då allså..?

Hon: Nej.

Jag: Nej?

Hon: Nej. Vad har du för mailadress?

Blir lite chockad över hennes brist på lyhördhet, men ger henne min mailadress. Får avbryta henne när hon ska lägga på luren.
Jag: Det finns alltså ingen som helst möjlighet för oss att beställa från den vanliga menyn?

Hon: Nej.

Jag: Okej, va synd. Då måste jag diskutera lite med mina kollegor. Kan jag återkomma imorgon och ge besked?

Hon: Jag skickar en bekräftelse till din mail.

Jag: Och jag kan återkomma i morgon om detaljer då??

Hon: Ja.

Jag: Bra. Tack och hej.

Hon: Hej då.



Hon tyckte nog att jag var världens mest frågvisa människa, men det har ingen som helst betydelse. Har man ett serviceyrke så ska man fanimej vara serviceminded. Det finns få saker som irriterar mig mer (Bla de där militärerna som kastade hundvalpar ut för ett stup t ex). Jag blir alltid lika förundrad och förvånad över hur otrevlig, otillmötesgående människor kan vara. När man själv ringer och är trevlig och får suckar och otrevligheter tillbaka. Det är INTE okej.



När jag tittar igenom bekräftelsen som hon mailade över ser jag att hon har lagt bokningen på helt fel dag. Dessutom står det att man mycket väl kan förbeställa mat från den vanlig menyn.



Fel person på helt fel plats.

Fredagssoul

Isaac & The Soulcompany ska jag se i morgon! Efter Ströbaeks lovord efter genrepet så är jag mer än lyrisk över detta. Sjukt, grymt och galet roligt ska det bli! Yeeesaaaahhh!

Om dygnet hade fler timmar skulle jag:

- blogga.

- sy ett lapptäcke.

- åka till IKEA och köpa en gardinstång.

- framkalla nya foton.

- göra album av de foton jag har framkallat för 2 månader sen.

- shoppa.

- ta körlektioner och plugga körkortsteori.

- blogga.

- sova.

- hitta ett lag att spela fotboll med.

- åka till Södertörns högskola och hämta min godkända tenta i textanalys.

- laga mat.

- organisera min garderob.

- prata mer i telefon

- förbereda min födelsedagsfest.

- ha tid att träffa alla jag vill träffa.

- gå till frisör och klippa mig.

- läsa en massa böcker.

- lära mig spela trummor.

- dejta en bonde som Marits Mammarianne har hittat åt mig.

- skriva egna låtar.

- sy mina egna kläder.

- BLOGGA.

- baka en cheese cake och äta upp den ögonblickligen.


Men så är alltså inte läget. Dygnets timmar räcker inte riktigt till allt jag vill göra. MEN, jag klagar inte. Det är ju precis så här jag vill ha det: fartfyllt, fullspäckat och hektiskt. I like it! Vem behöver upphängda gardiner, en organiserad garderob och ett körkort egentligen?

Dagens formulering

Idag tipsar Stockholm City om hur du skyddar dig bäst från solen och malignt melanom:

Sååå, för min del måste alltså skuggan vara minst 173 cm lång...?

Och för Verne Troyer räcker det med en skugglängd på 81 cm...?

Bernardas Hus

Det blev en kulturell afton igår. Mitt allra första besök till någon av Dramatens scener blev för att se Bernardas Hus. Fantastiska skådespelarinsatser och stundvis väldigt svart och tung teater, men också på gränsen till komiskt då och då när Bernarda hade någon utläggning om hur kvinnor ska vara. Sjukt, och komiskt, långt i från våra värderingar idag. Anita Wall, som den skvallerbenägna men dock omsorgsfulla husan, var min favorit. Gillade hennes rolltolkning och fick en liten nostalgitripp av att höra hennes röst. Fröken Wall har nämligen pratat in en del sagoband som jag lyssnade på när jag var liten. Kassettband, det var grejer det!

Apropå Söderköping

På tåget till Söderköping hade jag en väldigt intelligent (och givande) diskussion med mig själv. Jag satt och funderade på hur många olika Köping det finns i Sverige.. Följande kom jag fram till:

- Köping

- Söderköping

- Norrköping

- Nyköping

- Linköping

- Lidköping

- Enköping


Vilka Köping har jag missat..?

Pingst i Söderköping

Jag spenderade hela lördagen i ett strålande soligt och vackert Söderköping. Det var dags att slå klackarna i taket och underhålla brudpar med gäster på fest!


När showkläderna var upphängda tog jag en tur med Malte längst den skitigaste av två kanaler i Söderköping. Det blev ett studiebesök hos en fiskande familj pga Maltes förkärlek för fiske. Jag tyckte synd om braxen som drogs upp, fick en krok utsliten ur käken och blev islängd i vattnet igen. Jag ville inte vara kvar där vid bryggan. Agerade hobbyfotograf istället, och fångade Söderköping by summer på bild. Blommor och annat fint, inga fiskar med käkarna fulla av krokar alltså..






Det var ett sjukt roligt gig. Bra ljud, bra publik, bra kollegor.. Så som showgig ska vara, helt enkelt.

Favorit i repris

Nu har jag gjort det igen. Utan att egentligen förvåna någon, har jag lyckats igen. Sist det hände var i november, finns att läsa här. Hursomhelst. Jag vill dela med mig av denna effektiva 19-stegs-metod. Rekommenderas till folk som vill känna att de lever, behöver fysisk och mental träning, eller helt sonika vill framkalla en hjärtattack. Mina 19 steg till att stressa till tillvaron när det är dags för tågresa alltså:

Jag har:

- haft massor av tid.


- tagit det piano och packat i lugn och ro med vetskapen av att jag har MASSOR av tid.


- ätit en lång frukost och läst dagens DN. (MASSOR av tid)


- sneglat på klockan då och då för att återigen konstatera att jag har MASSOR av tid.


- insett att MASSOR av tid, nu inte var ett faktum längre.


- fått panik.


- sprungit runt i lägenheten i stress utan att göra någon som helst nytta.


- svurit och talat om för mig själv att jag är heeelt otrolig.


- letat saker som jag bara MÅSTE ha med mig, utan att hittat dom.


- lämnat lägenheten med blytung rullväska dragande efter mig.


- sprungit till tunnelbanan.


- svettats på perrongen.


- blivit extremt trött på mig själv.


- sprungit ett maraton genom t-centralens tunnelbanesystem.


- fått gå före snälla människor i kön till SJs biljettautomat. (hade såklart inte hämtat ut biljetten innan)


- kommit på att klänningen åkt upp och att min strumpbyxrumpa var fullt synlig. (det bjuder jag på)


- parerat mellan långsamma människor och slutspurtat till perrongen.


- satt mig på tåget sist av alla.


- haft blodsmak i munnen och eftersvettats till Norrköping.


Jag hann alltså med tåget, som tog mig till Söderköping för showgig med Lyckofigur.


Slutet gott, allting gott.

Dubbelmoral...?

I City idag kan man läsa ett repotage om skönhetsoperationer som misslyckats. Det handlar om kvinnor som lagt sig under kniven och fått men för livet. Jag har aldrig varit en förespråkare för skönhetsoperationer, men det är såklart upp till var vuxen person att göra vad de vill med sina kroppar. Dessa kvinnor har haft otur, men visst är det samtidigt allmänt känt att det inte är en riskfri grej att göra? Visst vet man att det kan gå riktigt riktigt illa?? Men självklart tråkigt, på många sätt, att de här kvinnorna får leva med både psykiskt och fysiskt lidande.

Detta pryder alltså framsidan av City idag. Väldigt bra att skriva om skönhetsoperationernas baksida, det behövs! Men direkt under, längst ner på sidan, finns en reklamannons för just.. Tada: skönhetsoperationer! Tidningar har ett ansvar, men visst är det också vi läsare som får sortera det som skrivs och ta till oss av det vi vill. Men lite känsla tycker man väl att Stockholm City kan ha? Lite väl klantigt tycker jag.

Hälsoresan

Min "bara vara"-dag i lördags blev en riktig kvalitetsdag. Fixade och donade hemma i lägenheten (läs: satt framför datorn) och tog en tur till Moderna Museet och kollade Andy Warholutställningen. Sen fixade jag min deklaration, med stor hjälp av min far. Han har nämligen mycket mer koll på sånt än vad jag har, och då känner han att han måste hjälpa mig. Vilket jag uppskattar sjukt mycket! I 3 veckors tid har han påmint mig om att jag måste räkna ut mina dagar, kolla kvitton och biljetter osv.. 2007 var ett flängigt år med turné och slit och släng hit och dit, så jag har sort of skjutit upp uträknandet. Men i lördags alltså, tog jag tag i det. Och min fina pappa hjälpte mig till 100%! Tack pappa!!



Lördagsvädret var underbart och jag dissade min längtan till häng på uteservering alternativt på en filt i gröngräset. Istället begav jag mig till Ullis. Vi handlade alla typer av onyttigheter som fanns på Daglivs. Det blev en kväll med kaloriintag på hög nivå och diskussioner om det mesta. Ullis och Linda, tack för en sjukt trevlig kväll!


Efter ätarlördagen kom hälsosöndagen. Efter lång förmiddagspromenad mötte jag upp tjejerna för en efterlängtad SPA-dag i Sollentuna. Det var underbart! Och lätt det bästa sättet att ladda upp batterierna igen. Det blev en resa i hälsans tecken och jag har nog aldrig känt mig så ren i kropp och själ. Det är märkligt va lite ansiktsmask, frukt, juice, massage och fint sällskap kan göra. Mysigt, i ordets rätta bemärkelse.

Jossans fantastiska fest

Klackarna i taket och fullt ös, var det som gällde när Jossan ställde till med fest i fredags. Det firades att våren är kommen men det var också en farewell-fest för Jossan som ska bli Astrid-ambassadör i Vimmerby. Vilken tillställning det blev! Det dracks, dansades, pratades och hängdes så det stod härliga till. Några körde den festliga leken med enkronan, -ni vet den där leken då man ska få myntet att snurra, för att undvika att få blodiga knogar. Smart, som jag var, hoppade jag leken och jag pratade istället med en kille som hävdade att han var en italiensk fotbollsspelare. Så jag hävdade att jag var en japansk rallyförare.
Kvällen mest (o)intressanta diskussion gick av stapeln alltså.


Mitt favoritställe under kvällen var bredvid den branta spiraltrappan
i hallen. I den var det skyttetrafik hela kvällen och vid en vadslagning satsade jag på att 10 personer skulle halka på ett eller annat sätt i trappan. Och att jag själv skulle vara en av dom såklart. Jag såg mig själv snubbla till på första trappsteget, ramla handlöst och sedan kana på rumpan hela vägen ner och få blåmärken i storlek Australien på bakdelen. Skulle knappast förvåna om jag lyckades med det. Men ingen snubbling från min sida, inte från nån annans sida heller för den delen.. Så vitt jag vet! En vadslagning jag med glädje förlorade.

Tror visst att jag var en av de första som lämnade partyt. Jag hade minglat runt i några timmar, druckit upp min spanska Rosé direktimporterad från Gran Canaria, och kände mig mycket nöjd med kvällen. Gick istället hem och åt havrefras med mjölk. Det kallar jag efterfest.

Bara vara.

Jag har inte ett dugg planerat idag. En lördag, och jag har absolut ingenting på schemat. Ovanligt. Skön känsla, men också stressande. Men nu ska jag ta den här dagen, hitta lugnet i att inte ha några måsten överhuvudtaget och bara vara.


Hittar nog på nåt att sysselsätta mig med. Kanske sortera mitt kaos till garderob, göra hallonsylt, putsa fönster, läsa en bok, göra dreads, baka bröd (med solrosfrön) att frysa in, promenera, leta saker, städa, lära mig knyppla, tvätta eller nåt annat festligt.


När man har en "bara vara"-dag finns det oändligt många möjligheter!

Grattis i efterskott.

Mina vänner Mattias och Keba fyllde år igår. Jag hann dessvärre inte gratta dom i tid så jag gör det här i stället. GRATTIS killar!!!

Keba, du får ett par omaka skor och en kakbuffé.

Mattias, du får en tårta och ett treo-rör.

GRATTIS!!

Sömnlös i sthlm..

Nu har årets första GrönaLunds-besök gått av stapeln. Valborgsmässoafton firades utan eldar, vårsånger och öl i park. Istället blev det karusellåkning och 5-kamp på Grönan alltså. Fredrik vann kampen (jag kom på en stark 2:a plats) och fick en uppblåsbar hammare. Why god Why, en uppblåsbar hammare..till Fredrik?!!? Vem tänkte att det skulle vara en bra idé...?
Vi lämnade Grönan nöjda och glada i hågen, och med blöta fötter. Regn och mina tygskor är inte en bra kombination fick jag lära mig. Fick också lära mig att nummer 10 inte ger vinst vid chokladhjulet vid berg-o-dal-banan. Man lär sig nåt nytt varje dag.
Vi styrde våra (blöta)steg mot Östermalm och min broders place för en spontan liten fest. Nadja joinade lite senare, fan-bloody-tastic att få träffa henne!! Hagström tittade förbi också, ytterst trevligt med så många fina människor i samma rum. Kvällen avslutades med en sväng till Berns och nattsudd innan vi stupade i säng 05.10. Vem behöver sömn, egentligen..?